Var kan man se digerdödens framfart på gårdarna?

När jag föreläser om pestepidemier, vilket sker ofta, får jag inte sällan frågor om var man kan se spår efter den stora kris som svepte fram över agrarsamhället när digerdöden drabbade Norden. Kan vi fortfarande se rester efter de gårdar som övergavs under senmedeltiden?

Ja, det kan vi. Ett bra landskap att utgå från är Jämtland, där vissa ”ödesbölen” är väl synliga. Så är fallet med Svedäng i Alsens socken, 4,5 mil väster om Östersund. Gården byggdes på 1000-talet, då landskapet präglades av nyodling. Två sekler senare fanns här fyra byggnader – ett 21 meter långt långhus, bestående av tre rum, samt tre mindre hus. Tack vare arkeologiska utgrävningar och analyser vet vi att bondfamiljen hade nötboskap, svin, får och getter. Ben av hare, tjäder och fisk visar att man jagade och fiskade. Arkeologer har även hittat eldslagningsstål, bultlås, sländtrissa av ben och stengods, varav vi kan dra slutsatsen att det inte var en fattig familj utan med all sannolikhet ett ordinärt bondehushåll. Svedäng förefaller alltså ha varit ett väl fungerande jordbruk. Men efter 1349–1350, då digerdöden förhärjade landet, hände något. Pollenanalyser har visat att hela gårdsområdet nu kom att täckas av skog. Svedäng övergick till att brukas som slåttermark under Alsens kyrka.

Utgrävningsplatsen är idag tillgänglig för allmänheten. Syllstenar i husgrunder och spisrösen har frilagts, och envar kan gå omkring i det gamla gårdsområdet med dess övergivna åkerterrasser och odlingsrösen, med hänförande utsikt mot Alsen.