Hur gick sejden till?

Jag har under de senaste månaderna fått många frågor om völvor, de fornnordiska (förkristna) kvinnliga religionsutövare som stod i centrum för så kallad sejd. Hur gick sejden egentligen till? Har vi skriftliga källor?

Ja, det har vi. Den oftast citerade källan är Erik Rödes saga, som skrevs på Island omkring 1300. Texten var troligen ämnad som uppbyggelselitteratur för benediktinnunnorna i det isländska klostret vid Reynisnes, grundat 1295. Författaren lägger störst vikt vid den fromma Gudrid Torbjörnsdotters historia, i synnerhet hennes expedition till Amerika (Vinland); sejdhistorien infaller i början av berättelsen om hjältinnan och har främst till syfte att hölja henne i ära. I slutet av sejdredogörelsen spår völvan Torborg således att Gudrid kommer att bli anmoder för en ärorik släkt på Island, något som misstänkt ser ut som en efterkonstruktion. Källkritiskt sett har vi alltså skäl att misstänka att episoden är inskriven i sagan för att ge en illustrativ bakgrundsskildring och öka trovärdigheten i historien om Gudrid. Därav följer dock inte att sejdredogörelsen som sådan måste vara felaktig, även om just den händelse som skildras inte behöver ha ägt rum. Författaren har ju försökt ge skildringen sannolikhetens prägel för att övertyga läsarna. Det var så här man under äldre medeltid trodde att sejder gick till.

I berättelsen, som utspelar sig i Herjolfsnäs på södra Grönland, kommer Torborg till gården för att sejda för folket. Hennes utseende skildras ingående: hon har en blå mantel, ett halsband av glaspärlor och en hätta av lammskinn, fordrad med vitt kattskinn, på huvudet. Även vantarna är kattskinnsfodrade, medan skorna är gjorda av kalvskinn med pälsen vänd utåt – skoremmarna avslutas med knappar av tenn. Kring midjan bär hon ett fnöskebälte, vid vilket det hänger en skinnpåse med trolldomssaker. I handen håller hon en stav, sin völvestav, som mer än något annat identifierar henne (man har funnit flera sådana vid arkeologiska utgrävningar).

Torborg får sitta på en kudde som stoppats med hönsfjädrar. Efter att hon ätit det som bjudits henne och sovit om natten vidtar sejden påföljande dag. Man gör i ordning en sejdhäll, en liten upphöjd plattform där hon placerar sig. För att sejden skall fungera behöver Torborg hjälp av en kvinna som kan sjunga vårdlocken, en sång som behövs för att locka fram andarna. Endast Gudrid kan sjunga den, eftersom hon har lärt sig sången av fostermodern Halldis på Island. Till en början är Gudrid ovillig, eftersom hon är kristen, men gårdsfolket övertygar henne, varefter övriga kvinnor ställer sig i ring kring völvan. Gudrid sjunger och Torborg kan försätta sig i trans och ta kontakt med makterna. Därefter spår hon gårdsfolket och berättar vad framtiden har i sitt sköte.

För den som vill veta mer om völvor kan jag rekommendera min och Kristina Svenssons bok Vikingaliv (2007), där ett omfattande kapitel ägnas dem.