Varför tror folk på spöken (men inte på troll)?

För några dagar sedan fick jag en spännande fråga om spöken. Folk har säkert trott på spöken och andar sedan urminnes tid, liksom de har trott på tomtar, troll, vättar, huldror, skogsrår och andra väsen som med största sannolikhet inte existerar. Men i modern tid har tron på tomtarna, trollen och vättarna gått kraftigt bakåt, medan det fortfarande vimlar av människor som de facto tror att det finns spöken. Varför har spökena klarat sig bättre än de andra?

Tron på spöken, gengångare och vampyrer – det vill säga människor som egentligen borde vara döda men likväl återvänder till de levandes värld, antingen som andeväsen eller med sina verkliga kroppar i behåll – beror med största sannolikhet ytterst på skräcken och fascinationen för döden. Vi har alltid grubblat över döden och haft svårt att tro att den innebär det definitiva slutet. Idén att vårt sinne, vår själ, lever vidare efter döden och färdas till dödsriken, himmelriken eller någon annan sfär ”på andra sidan” är dokumenterad i alla forntida civilisationer med utvecklad skrivkonst. Inte sällan har dessa uppfattningar inlemmats i religiösa system, det vill säga präster har försökt styra in dödsuppfattningarna inom bestämda ramverk, men de har hela tiden konkurrerat med folktron. Vampyr- och gengångartron är ett utmärkt exempel: den accepterades inte av kyrkan (vars officiella representanter aldrig har trott på gengångare) men har icke desto mindre levt vidare in i nutiden i många länder.

När industrialiseringen och urbaniseringen svepte fram över världen på 1800- och 1900-talen blev det ännu svårare än tidigare för de organiserade religionerna att hålla kvar de ramar kring dödsuppfattningar som man sökt vidmakthålla i det gamla bondesamhället. Vi har fortsatt att grubbla kring döden och själen men är ännu mindre beroende av kyrkans förklaringar än vi var förut. Alltså har spöken och andar kunnat leva vidare och utvecklas i den moderna människans föreställningsvärld. Det är, som frågeställaren helt korrekt påpekade, lätt att hitta folk som tror på spöken.

Andra övernaturliga element i bondesamhället har klarat sig betydligt sämre. Gårdstomten försvann från folktron till barnböckerna när vi flyttade från landet till staden. Trollet, skogsrået och huldran krossades av urbaniseringen och det moderna skogsbruket. De fungerar helt enkelt inte särskilt väl i kalhyggenas, motorvägarnas och neonljusens överblickbara värld. Många av dessa övernaturliga väsen var till råga på allt knutna till specifika miljöer, exempelvis bondgården, varför de fick svårt att överleva i ett samhälle där vi gärna flyttar mellan förorter och städer.

Med detta sagt vill jag inte göra gällande att tomtarna och deras kolleger har gett upp kampen. Liksom i fallet med vampyrerna är det lätt att hitta samhällen, även i Europa, där åtskilliga människor ännu tror på vättar, troll och andra svårligen bevisbara väsen från den gamla folktron.