Korsika och Sardinien efter romarrikets fall

Efter gårdagens blogg om Sicilien som senromersk ö är det inte mer än rätt att jag även besvarar en fråga om de två stora grannöarna Sardinien och Korsika. Att romarna länge behöll kontrollen av Sicilien är ju välkänt, likaså att araberna senare erövrade ön, för att på 1000-talet i sin tur besegras av normander. Men vad hände med de två grannöarna? Hur länge kontrollerade romarna dem?

Korsika och Sardinien tillhör de sämst kända områdena i det tidigmedeltida Europa. Källorna är få och gissningarna många. Av bevarade dokument vet vi dock att langobarderna på fastlandet – de anlände till Italien 568 – till slut övertog Korsika från de kejserliga trupperna, men vi har ingen aning om hur det gick till eller när det skedde. På 700-talet var ön under alla omständigheter langobardisk.

Sardinien är ett ännu större problem. En omdiskuterad inskrift på grekiska, som troligen tillkom i mitten av 600-talet, berättar om ett misslyckat anfall – antagligen, men inte nödvändigtvis, av langobarder – mot ön. Så sent var Sardinien ännu en kejserlig romersk besittning, men någon gång på 700-talet eller 800-talet måste regimen i Konstantinopel på ett för oss okänt sätt ha förlorat kontrollen över ön. När Sardinien något sekel senare åter träder fram i historien sker det som en fri ö, uppdelad mellan självständiga domarvälden, så kallade judikat, vars kustområden stundom stod under muslimskt välde eller inflytande. Så långt som till faktisk erövring av ön, som i fallet med Sicilien, tycks de muslimska framstötarna över havet dock inte ha resulterat i.