Vad brann i våra medeltida lampor?

Att medelhavsmänniskorna i äldre tid lyste upp mörkret med oljelampor är ingen hemlighet, inte heller att vi hade lampor i det gamla Norden. Men använde vi också olivolja? Eller nyttjade vi något annat bränsle?

Frågan är svårbesvarad. En sak är helt säker: på många håll i Sverige, både på öst- och västkusten, har man använt tran (”lyse”) från fisklever, säl och val. Vi vet exempelvis att man i början av 1500-talet kokade tran på Södermalm vid Stockholm. Men våra kunskaper om den interna handeln med tran till det svenska inlandet är minst sagt små.

Dessutom vet vi att man odlade oljeväxter (som lin och hampa), men det är svårt att tidsbestämma odlingen och utvärdera hur viktig själva oljeutvinningen var, i förhållande till den bevisligen mycket viktiga textilproduktionen, som går tillbaka till förhistorisk tid. Såvitt jag har kunnat läsa mig till blev inte oljelin vanligt i Sverige före 1700-talet. Förutom lin och hampa fanns dådra, vallmo, valnöt och kanske krasse, vilka hypotetiskt sett kan ha använts för oljeutvinning. Beläggen är dock fåtaliga och sena. Olja av dådra (”sesamum”) och vallmo omtalas tidigast i läkeböcker av Henrik Smith, tryckta på 1500-talet. Då växterna förekommer i äldre uppräkningar är det snarare deras medicinska värde än deras funktion som råvaror till belysning som är av intresse för skribenten. Gentemot medeltidens största oljeväxt, olivträdet, stod de sig slätt. Problemet är att olivolja var en dyrbar importprodukt som även den är svår att spåra i källorna. Till råga på allt vet vi inte hur stor del av den olivolja som importerades som brukades till belysning och inte för andra syften (smörjelse, medicin, etc.).