Krigsfångarnas slit i forntiden

I en tidigare blogg gjorde jag klart att Egyptens pyramider med stor sannolikhet inte byggdes av slavar. Men, undrar några läsare, fanns det inte krigsfångar i forntidens imperier? Ålades inte dessa storskaliga tvångsarbeten? Har vi källor som visar på att så var fallet, eller var samtliga tempel- och kanalprojekt beroende av att de egna bönderna ålades statliga dagsverken?

Jodå, vi har källor, men det är lättare att forska i frågan om vi vänder oss från Egypten mot Mesopotamien. Listan över mesopotamiska härskare som försatte sina besegrade fiender i ofrihet och ålade dem tunga arbetsplikter är omfattande. Stundom noterade de stolta kungarna att de både dödat och förslavat motståndarna. Rimush av Akkad lät på 2200-talet f.Kr. nedteckna i kilskrift att han har avrättat de flesta av sina fångar men att de som tillåtits överleva numera är hans egendom. Från den tredje dynastin i Ur (ca 2100–2000 f.Kr.) har vi en lång förteckning av både manliga och kvinnliga krigsfångar. Under Isin-Larsaperioden (cirka 2000–1930 f.Kr.) tillkom en mängd ännu bevarade förteckningar över människor som hämtades ut från bit asiri – fångarnas hus, det vill säga ett läger för krigsfångar – och skickades iväg för att utföra diverse uppdrag för härskarens räkning. Av andra källor framgår att dylika uppdrag kunde inkludera arbeten på stora offentliga byggnadsverk, till exempel vägar, befästningar och tempel.

I Hammurabis lag (1700-talet f.Kr.) regleras de problem som brukar uppstå på grund av det myckna krigandet. Om en ämbetsman blir tillfångatagen åligger det enligt babylonisk lag honom att friköpa sig, men om han saknar medel övergår åliggandet till hemstadens tempel eller till staten. En kvinna vars make tagits som krigsfånge tillerkänns rätten att gifta om sig för den händelse att hon inte längre har möjlighet att försörja sig och barnen.

Den mäktigaste av alla mesopotamiska stormakter, 700- och 600-talens Assyrien, hade synnerligen radikala och brutala metoder för att handskas med stora mängder besegrade fiender. Hela folkgrupper tvingades lämna sina hemländer och deporterades till andra delar av det väldiga imperiet i syfte att reducera revoltrisken. Många krigsfångar tvingades bege sig till själva Assyrien, där de försattes i slaveri och sysselsattes med offentliga byggnadsverk.