Öldrickandet på svenska slott

Det sägs att man drack kopiöst mycket öl förr i tiden, särskilt på slott och i kaserner. Stämmer det? Har vi verkligen källor om sådant?

Svaret är ja. Så fort vi får räkenskapshandlingar från fogdar och andra administratörer i Sverige framträder det myckna öldrickandet med skärpa. Vi vet därför att dagsransonen för en tjänare eller knekt på ett slott på 1500-talet var omkring fyra liter öl. Redan tidigare, på 1400-talet, har vi utförliga källuppgifter om varifrån ölet hämtades till garnisonerna. Av handlingar från Ivar Axelsson (Tott) på Visborg (slottet vid Visby) framgår att denna dryck svarade för en av de allra största utgiftsposterna. Framför allt köpte herr Ivar öl från gotländska landsbygden, eftersom det var billigast och mest lättåtkomligt, men därtill kom en omfattande import från de preussiska städerna söder om Östersjön, ibland även från den berömda tyska ölstaden Einbeck.

Den omfattande handeln är desto mer anmärkningsvärd som det av notiserna framgår att det bryggdes stora mängder öl i själva Visby. Inköp av humle, en viktig ingrediens i ölbryggning, noterades i räkenskaperna. Hundratals och åter hundratals tunnor bryggdes i herr Ivars eget hushåll, men trots det räckte inte produktionen på långa vägar till för att försörja folket på slottet och i herr Ivars tjänst (ett sjuttiotal personer vintertid).