En svensk koloni i Indien?

För några månader sedan fick jag en fråga om huruvida Sverige har haft en koloni i Indien, vilket vissa hävdar. Kolonin brukar aldrig dyka upp i flertalet översikter av svensk historia, där kolonihistorien begränsas till Delaware, Guldkusten och Saint-Barthelémy.

Faktum är att Sverige verkligen har haft en indisk koloni, men den blev ytterst kortvarig. Bakgrunden var att det nygrundade Ostindiska kompaniet önskade handla med fler länder än Kina och därför sökte etablera ett brohuvud för kommers i södra Indien. I januari 1733 avseglade skeppet Ulrica Eleonora till Indien, där ett faktori började byggas i staden Porto Novo (idag Parangipettai). Till en början såg allt ut att gå väl, men varken britterna eller fransmännen i Sydindien uppskattade de svenska konkurrenternas ankomst. I många andra fall var britter och fransmän bittra rivaler om handeln i regionen, men när svenskarna dök upp på scenen fann de varandra i motståndet mot den gemensamme fienden. Den brittiske guvernören i Madras allierade sig med den franske guvernören i Pondicherry, varefter man med en gemensam armé gick till angrepp mot de svenska ställningarna. Svenskarna led ett förödande nederlag. När kaptenen på Ulrica Eleonora, som befann sig längre norrut för att undvika höststormarna, fick höra om det skedda seglade han genast tillbaka till Porto Novo, men britter och fransmän öppnade eld och skrämde bort svenskarna.

Olyckorna fortsatte. Även holländarna gjorde vad de kunde för att avskräcka Sverige från koloniala äventyr på indisk mark. När Ulrica Eleonora anlände till Ceylon, som kontrollerades av Nederländerna, vägrade de lokala myndigheterna att hjälpa svenskarna med proviant och färskvatten. Inte förrän skeppet nådde till Mauritius kunde man reparera och proviantera. Fortsättningsvis nöjde sig Ostindiska kompaniet med att handla på Kina.