När uppfanns glasögon?

Att det rör sig om en medeltida italiensk uppfinning står klart. En vanlig hypotes går ut på att de första glasögonen tillverkades i Venedig i slutet av 1200-talet. Venedigs (eller rättare sagt grannön Muranos) glasproduktion stod i en klass för sig i europeisk medeltid, och i början av 1300-talet var glasögonproduktionen och -försäljningen bevisligen redan välorganiserad i staden.

Men detta är bara en hypotes. Det är lika troligt att uppfinningen gjordes någon annanstans i Italien och snabbt togs över av venetianarna. Till saken hör att det aldrig har varit någon hemlighet att synförmågan kan förbättras genom att man håller bergskristall och andra genomskinliga ämnen (som glas) framför ögonen. Vi kan lugnt utgå från att många personer, på vitt skilda ställen, hade använt linser av bergskristall långt före uppfinningen av regelrätta glasögon. Tekniken är omnämnd redan i egyptiska hieroglyfinskrifter, och den beskrevs av Seneca i Rom under första seklet e.Kr. På 1000- och 1100-talen skrevs (och översattes) arabiska verk om hur synförmågan kan förbättras genom bruket av konvexa linser. Folk har även länge experimenterat med linser av halvädelstenar; särskilt beryll (varav ordet ”brillor”) var vanligt förekommande.

I Sverige är glasögon kända sedan 1400-talet, då de omtalas i skrift, till exempel i brev kyrkomän emellan (ett östgötskt sådant skrevs mellan 1415 och 1436: ”jag ber, att Eders Faderlighet täckes återsända mig de glasögon, som jag givit Eder, enär de blivit söderslagna: jag skall icke underlåta att skicka andra hela åter”), och avbildas på kyrkomålningar. De första kontinentala glasögonavbildningarna stammar från mitten av 1300-talet, de första svenska från 1450-talet, då en målare i Torshälla kyrka avbildade patriarken Abraham med så kallade nitglasögon i ena handen.