Överlevde tempelherrarna?

I år är det 700 år sedan påven avskaffade en av medeltidens mest ryktbara organisationer, Tempelherreorden (egentligen Pauperes commilitones Christi templique Salomonis, ”Kristi och Salomos tempels fattiga riddare”). Det har emellertid ryktats att orden överlevde i hemlighet och ännu existerar. Är detta sant? Det finns ju, åtminstone sedan 1700-talet, ett antal organisationer som hävdar kontinuitet med de medeltida tempelriddarna.

Tempelherrarna angreps år 1307 av den franske kungen Filip IV och anklagades för alla möjliga former av kätteri, däribland avgudadyrkan och homosexuella handlingar. Kungens syfte var ekonomiskt: genom att få orden fälld och avskaffad hoppades han kunna konfiskera dess omfattande egendomar. Det faktum att Tempelherreorden saknade en territoriell maktbas, eftersom deras landområden i Heliga landet gått förlorade, underlättade aktionen. I nästa skede tillgreps tortyr av fängslade tempelherrar, vilket ledde till åtskilliga framtvingade bekännelser. Justitiemordet fullbordades genom att påven 1312 upplöste hela orden. Den siste stormästaren, Jacques de Molay, återtog sin bekännelse och hävdade sin oskuld, vilket gjorde det möjligt för hans fiender att två år senare bränna honom på bål som återfallen kättare. Det finns ett antal skrönor om att de Molay skulle ha kallat kungen och påven att inom kort möta honom inför Guds domstol, berättelser som blomstrade under påföljande sekel och inte sällan länkades till de olyckor som snart kom över Frankrike (ovanligt korta kungliga regeringstider, hundraårskriget, etc.).

Men nej, det finns ingenting i det bevarade källmaterialet som ger vid handen att Tempelherreorden i hemlighet överlevde under hundratals år för att åter träda fram på 1700-talet, när svärmeriet för dylika organisationer var stort inom den burgna europeiska eliten. Åtskilliga av de kvarvarande tempelherrarna anslöts till andra andliga riddarordnar. En eventuell nyrekrytering förutsatte tillgång till ekonomiska medel som kunde möjliggöra fortsatt aktivitet, men inga sådana egendomar är kända. Det finns självfallet en teoretisk möjlighet att hemliga finansiärer i hundratals år försörjde en underjordisk grupp tempelherrenostalgiker, men avsaknaden av bevis är total. I särklass troligast är att Tempelherreorden helt gick under efter den påvliga domen 1312.