Icke-engelska riken i Britannien

Jag har fått en fråga om de brittisk-keltiska riken som fanns i dagens Storbritannien innan anglosaxarna erövrade ön. I en tidigare blogg har jag ju nämnt Dumnonia, längst ned i sydväst. Men visst måste det ha funnits ännu fler riksbildningar söder om pikternas territorier i dagens Skottland?

Ja, det fanns det, och några av dem är ihågkomna i skrift. I nordväst låg Strathclyde (även känt som Ystrad Glud) med centrum vid Dumbarton utanför Glasgow. Det existerade ända till början av 1000-talet, då det införlivades med kungariket Skottland. Söder därom, kring nuvarande Carlisle, låg under tidig medeltid ett rike vid namn Rheged. I nordöst, i trakten av Edinburgh (som eventuellt fungerade som kungasäte under namnet Din Eidyn) levde det folk som under romersk tid kallats Votadini: under tidig medeltid benämndes de och deras rike Gododdin. Betydligt längre söderut, i trakten av nuvarande Leeds, låg ett rike som i källorna kallas Elmet och Elfed.

Dessa tre riken underkuvades alla av anglosaxarna. Elmet erövrades troligen på 610-talet, medan Rheged och Gododdin infogades i det anglosaxiska Northumbria en tid senare, förmodligen på 620- eller 630-talet (enligt vissa forskare skedde det först på 680-talet). Dessvärre vet vi ytterst lite om dem. Den ende kände härskaren av Rheged, Urien, som regerade i slutet av 500-talet, omtalas i åtta bevarade sånger av en diktare vid namn Taliesin. Den halvhistoriske kung Mynyddog Mwynfawr (”Mynyddog den rike”) av Gododdin är ihågkommen som den härskare som tog initiativ till ett stort fälttåg mot anglerna omkring år 600, vilket slutade i ett katastrofalt nederlag vid Catraeth (Catterick i Yorkshire). Denna tragiska historia utgör stomme i Y Gododdin, det kanske främsta litterära verket från det tidigmedeltida keltiska Britannien.

Vi vet betydligt mer om de riken som utvecklades i Wales, bland annat för att de låg längre västerut och höll ut längre mot angreppen från öster. Slutet kom först 1282–1283, då Edvard I av England underkuvade kungariket Gwynedd i nordvästra Wales. Detta rike, i källorna även kallat Guenedota, och dess kungar är kända i källorna redan från mitten av 500-talet. Gwynedd hade säkerligen sitt ursprung i en eller flera av de civitates som utvecklades ur det romerska väldets ruiner på 400-talet.

Vid samma tid som Gwynedd träder fram i historien möter vi även andra icke-engelska kungariken. Att så är fallet beror på en enda källa, skriven av kyrkomannen Gildas omkring 550. I och med det kan man läsa om det ovannämnda Dumnonia, ett rike omfattande nuvarande Cornwall, Devon och Somerset. Vi möter också Dyfed, ett rike i sydvästra Wales, som vid denna tid hade kommit att domineras av en irisk dynasti. Dyfeds kungars genealogi har bevarats i både iriska och walesiska källor. De kan troligen identifieras såsom medlemmar av en grupp känd under beteckningen Déisi, som även bebodde nuvarande Co. Waterford och intilliggande delar av Co. Tipperary. Deras dominerande ställning i sydvästra Wales framgår också av inskrifter. En Dyfed-kung som förekommer i Gildas skrift omtalas i en bevarad inskrift dels med vanliga bokstäver på latin (MEMORIA VOTEPORIGIS PROTICTORIS – ”Till minne av beskyddaren Voteporix”), dels med ogamstreckkod på iriska (VOTECORIGAS, ”av Votecorix”).