Hur länge jagade man snapphanar?

För något år sedan bloggade jag om snapphanar och redde ut begreppen kring denna mångfacetterade företeelse i sydsvensk historia. Men hur länge kämpade egentligen den svenska militärmakten mot dessa människor – oavsett om det rörde sig om vanliga bönder, kriminella eller danska friskyttar? Upphörde jakten i samband med freden 1679 eller förekom det strider mot snapphanar även i 1709 och 1710 års krig i Skåne?

Snapphanarna, som orsakat både civilbefolkningen och de svenska styrkorna stora bekymmer i 1670-talets krig, upphörde inte med sina aktioner bara för att kungarna slöt fred. Visserligen upplöstes friskyttekompanierna formellt i mars 1680, men den officiella svenska vreden över vad snapphanarna haft för sig höll i sig i flera decennier. Jakten på misstänkta fortsatte länge. Så sent som år 1700 avrättades Niels Tuasen, den mig veterligt siste snapphanen som fick sätta livet till.

Men sedan tycks fenomenet ha upphört. Försvenskningen av Skåne hade pågått så länge att snapphanarnas tid i praktiken var över. När en dansk invasionsarmé landsteg i november 1709 måste den kämpa på egen hand, utan bistånd från lokalbefolkningen.