Bulverket

För två dagar sedan bloggade jag om Fröjel, med några av Gotlands mer synliga sevärdheter. Det leder mig osökt vidare till öns och Sveriges i särklass mest osynliga (nåja, man kan dyka ned och se det) fornminne: Bulverket i Tingstäde träsk.

På bottnen mitt i den stora sjön på norra Gotland ligger kvadratiska träplattformar. Varje plattformssida är 170 meter lång och 30–40 meter bred. Bostäder och förrådsutrymmen har varit placerade på plattformarna, uppförda i skiftesverk-, knuttimrings- och stavteknik. Innanför längorna låg öppet vatten. Den flytande lilla byn/staden skyddades av pålspärrar och har alltså varit avsedd att försvaras och erbjuda skydd.

Av analyser framgår att Bulverket, som den före detta tätorten i sjön kallas, byggdes på 1120-talet. Det tycks ha gått fort, kanske ett år. Sedan var anläggningen redo att befolkas. Omkring 25 000 furor och tallar fälldes i samband med arbetet, och sammanlagt 38 000 dagsverken krävdes. Ett hundratal människor tycks ha arbetat kontinuerligt med att färdigställa Bulverket.

Men Bulverkets historia blev kortvarig. Redan omkring 1130, bara några år efter det att sjöstaden togs i bruk, övergavs den och lämnades att förfalla. Till slut sjönk den till bottnen. Varför? Ingen vet. Ingenting tyder på att staden brann eller sjönk av en olyckshändelse. Vi har inga belägg för krig mellan nordgutniska bygdehövdingar. Skall Bulverket kanske tolkas som uttryck för bondemotstånd mot kungliga och biskopliga krav på underdånighet? Har en främmande makt invaderat Gotland och tvingat gutarna att bygga Bulverket, varefter folket återtog makten och kastade ut sjöstadens herrar?

Idel gissningar. Men det är ingen hemlighet att 1120-talet var ett dramatiskt decennium med sjöväga härjningar av vender, norrmän och daner på södra Östersjöns vågor. Vilken roll Bulverket spelade i detta scenario lär dock förbli svårutrett inom överskådlig tid.