Vardagsliv under renässansen

Hur mycket av vardagslivet i renässansens städer kan vi läsa oss till? Går det att komma vanliga borgare in på livet med hjälp av brev och dagböcker, eller dröjer tillgången till dylik information i ytterligare några sekler?

Svaret är att vi kan komma enskilda medlemmar av borgerskapet, både män och kvinnor, rejält in på livet. Det förutsätter dock att vi vänder blicken söderut. Särskilt i Tyskland har högintressant källmaterial bevarats, vilket gjorts till föremål för spännande forskning. Delar av resultaten har även översatts till svenska.

Jag vill särskilt uppmärksamma frågeställaren på ett par böcker av Harvardprofessorn Steven Ozment – Borgmästarens dotter och Kropp och ande. De gavs ut för ca ett decennium sedan och borde inte vara alltför svåra att lokalisera på antikvariat eller bibliotek. I den förstnämnda boken skildrar Ozment en självmedveten och för sin omgivning (samt, mycket ofta, för sig själv) besvärlig ung borgarkvinnas liv. Anna Büschler från Schwäbisch Hall var på sin tid närmast en vandrande skandal. I den andra boken låter han oss möta fem familjer i Nürnberg under 1500-talet – unge herr Sebald Welser, det förlovade paret Lucas och Anna Maria, vars fästfolkstid är färgstarkt skildrad i Lucas brev, det äkta paret Christoph och Katharina, den slösaktige Italienstudenten Paul Behaim och pastor Lorenz Dürnhofer, vars obegåvade son beredde honom åtskillig huvudvärk. I centrum för Ozments analyser och redogörelser står just vardagliga texter, framför allt brev och dagböcker, som förmedlas autentiskt till läsaren. Individen, inte staten och samhället, står i centrum, med följd att böckerna handlar om idel smågräl, småsynder, små glädjeämnen och familjära sorger.

Sebald Welser, som dog vid blott 32 års ålder, är typisk i sammanhanget. En icke obetydlig del av hans skriftliga kvarlåtenskap handlar om superi, eget och andras. Sebald erinrade sig med fasa hur man hade funnit en utsvävande karl död under ett värdshusbord i Nürnberg, ett minne som fick honom att kallsvettas. Sebald gör ingen hemlighet av att han och hans kamrater inte sällan drack besinningslöst. Under en augustinatt blev hans lärare i franska så plakat att han måste begära semester. Förutom att behöva kämpa mot törsten efter alkohol föll Sebald villigt offer för teaterns lockelse, i synnerhet för pjäser av hemstadens store son Hans Sachs. Om vi skall sätta tilltro till Sebalds dagbok var han dock sedlig när det gällde relationerna till kvinnor. Det närmaste vi kommer sexualitet i Sebalds anteckningar är observationen att man bränt hål i kinderna på fem horor som illegalt antastat kunder på gatorna i Neuenwald sedan stadens ledande män låtit stänga bordellen.