Ett glashorn från Östergötland

Idag följer jag upp ett blogginlägg för ett par dagar sedan, om Albökemannen, med en följdfråga. Om nu kontakterna mellan våra förfäder och romarriket var så omfattande, särskilt under senantiken, borde inte detta ha påverkat även utbudet av varor? Mer konkret: fanns det romerska hantverkare som specialiserade sig på den nordiska marknaden?

Jodå, är svaret. Romerska varor hade hög status i Norden, och för arkeologerna är det ingen hemlighet att vissa exportörer i söder gjorde vad de kunde för att anpassa sina produkter efter nordlig smak i syfte att maximera vinsten. Ett känt exempel är romarnas lyckade försök att efterlikna de nordiska dryckeshornen (i regel kohorn), genom att tillverka utsmyckade kopior av dem i glas. Ett antal exempel på sådana horn har bevarats, och ett ovanligt högkvalitativt glashorn påträffades 1890 i Sverige. Det låg i en mansgrav i Östra Varv strax sydöst om Motala, där man även hittade svärd, lansspetsar och sköldbucklor. Glashornet (forskare gissar att det tillverkades i Främre Orienten, kanske i Syrien), är svagt gulfärgat och omspunnet av påsmälta vita och blå trådar. Mynningsranden är prydd med en bård med vinrankemotiv.

Här rör det sig om en mycket riktad export från romerska producenter till en specifik grupp kunder. Endast verkligt förmögna nordbor, herremän med hallar, hade råd att införskaffa den här typen av föremål. Exportörerna har vänt sig till vad vi skulle kalla överklassen, och man har siktat in sig på en typ av föremål som förknippades med hög status och ritualer. Dryckeshornen användes sällan till vardags utan hörde ihop med fester och ceremonier, eftersom de skulle tömmas i ett drag och inte (som i fallen med vanliga krus) läppjas på ett flertal gånger innan det var dags för påfyllning.

Numera finns glashornet från Östra Varv utställt i Historiska museet i Stockholm, i Forntider-utställningen på bottenvåningen.