Hur blev namnet Sigismund populärt?

Sigismund är ett av de, ur svenskt perspektiv, mest besynnerliga namnen i vår regentlängd. Att det överhuvudtaget finns där beror på polskt inflytande, eftersom Johan III:s drottning Katarina (vår Sigismunds mor) var dotter till Sigismund I (Zygmunt I) av Polen och Litauen. Men varifrån kommer namnet ursprungligen? Hur blev det ett kunganamn? Har det något att göra med det från en Wagneropera välkända namnet Siegmund?

Det stämmer att det i grund och botten är samma namn i operan som i kungahusen, men det ger oss inte många ledtrådar. Sigismund, med varianter som Sigmund och Siegmund, är ett gammalt germanskt namn. Frågan är varför det blev ett kungligt namn, ty som sådant dyker det upp då och då i europeisk historia, mest prominent under första hälften av 1400-talet, då den tysk-romerske kejsaren bar det. Men om vi vill finna ursprunget till namnets popularitet i furstekretsar måste vi söka oss mycket längre tillbaka i historien.

Namnet förknippades under tidig medeltid med Agaune, även känt som Saint-Maurice, i nuvarande Schweiz, beläget mellan Montreux och Martigny. Under antiken låg här en helgedom där man tycks ha dyrkat najader. Efter kristnandet blev Agaune en kristen kultplats, tillägnad Sankt Mauritius, en romersk soldat som skall ha lidit martyrdöden när han vägrade döda andra kristna. På 400-talet var Agaune en pilgrimsort för botsökande sjuka, och år 515 grundade den burgundiske prinsen Sigismund ett kloster i närheten.

Sigismund uppsteg påföljande år på den burgundiska tronen men drogs snart in i krig mot frankerna och besegrades 523 av kung Chlodomer. Han sökte ta sig till Agaunes kyrkliga asyl, men frankerna dödade honom och kastade honom i en brunn inte långt från Orléans. Övriga medlemmar av den burgundiska kungafamiljen gick samma öde till mötes. Liken låg kvar i brunnen till 530-talet, då abbot Venerandus samlade ihop vad som återstod av dem och förde dem till Agaune. Därmed var burgunderkungens postuma lycka gjord, eftersom ortens helighetsrykte gled över på honom. Ett par decennier senare hade han uppgraderats till martyr. Det ryktades att han kunde bota febersjuka.

Under de sekler som följde blev kungahelgonet allt populärare. På 800-talet sjöngs det mässor till Sankt Sigismunds ära i Tyskland, Italien, Spanien och många andra länder. Senare spred sig kulten österut, med följd att kungar med namnet Sigmund (tyska), Zygmunt (polska) och Zsigmond (ungerska) dyker upp i regentlängderna. Som vi redan kunnat konstatera anlände namnet via Polen till huset Vasa under andra hälften av 1500-talet.