Isle of Man

Idag tar jag upp ett ämne som jag har uppmanats att kommentera flera gånger, och som jag även har bloggat om för ett par år sedan. Det gäller Isle of Man, ön mitt emellan Storbritannien och Irland. Stämmer det att Isle of Man inte ingår i Storbritannien, och att dess statsrättsliga status går tillbaka på en tid då ön utgjorde ett eget kungarike?

Ja, det stämmer. Det kungarike som avses grundades under vikingatiden, senast i mitten av 1000-talet, och var på 1100-talet en prominent regional maktfaktor som även omfattade Hebriderna. Från 1090-talet erkände kungen av Man den norske kungen som överherre, men i praktiken var Mankungarna helt självstyrande.

På 1230-talet delades riket i två delar i och med att Hebriderna bröts loss. Grannländernas allt starkare militära ställning och stabilare riksstruktur gjorde det till en tidsfråga innan Isle of Man skulle mista sitt oberoende, men det var långt ifrån självklart under vilket rike ön skulle hamna. År 1266 slöt Norge och Skottland ett avtal som innebar att den skotske kungen kunde överta makten över Isle of Man, men det dröjde inte länge förrän engelsmännen lade sig i och hävdade att ön rätteligen borde tillhöra dem. Under påföljande sekler skiftade överhögheten ofta mellan England och Skottland. I allt väsentligt var det, liksom tidigare, de lokala makthavarna som bestämde. År 1405 överlät den engelske kungen Henrik IV Isle of Man till sir John Stanley, vars ättlingar härskade ända till 1700-talet. Formellt upphörde de att kalla sig kungar 1504, men kungatiteln förekom i ceremoniella sammanhang en bra bit in på 1600-talet.

Isle of Mans gamla särställning resulterade i att ön formellt kom att stå utanför Storbritannien, även om denna stats monark har varit, och är, Isle of Mans formella härskare med titeln Lord of Mann. Sedan 1828 räknas ön som en separat besittning under brittiska kronan. Särställningen har ytterligare markerats under de senaste decennierna, eftersom Isle of Man, till skillnad från Storbritannien, står utanför både EU och brittiska Samväldet. I mångt och mycket (dock inte när det gäller utrikespolitik och försvar) är ön självstyrande och har ett parlament med anor från vikingatiden, Tynwald. Ön har dessutom ett eget keltiskt språk, manx, influerat av fornnordiska, som har räddats från utdöende tack vare en satsning inom skolväsendet. Manx är numera, tillsammans med engelska, Isle of Mans officiella språk.