Vad föreställer Rembrandts tavla?

På Nationalmuseum i Stockholm hänger ett världsberömt mästerverk av Rembrandt, Batavernas trohetsed, målad 1662. Dessvärre är verket kraftigt beskuret av mästaren själv, sedan han fått det i retur från stadshuset i Amsterdam. Men vad föreställer tavlan egentligen?

Scenen är hämtad från en ryktbar händelse i äldre nederländsk historia, som man gärna återknöt till på 1600-talet, då heroiska exempel på nationell agerande under antiken stod högt i kurs. Gaius Julius Civilis, som i konsthistoriska sammanhang brukar få det felaktiga namnet Claudius Civilis, var en enögd (så även på tavlan) storman som ledde bataverna, ett germanfolk vid nedre Rhen, i ett länge framgångsrikt uppror mot romarna. Framgångarna berodde på att det romerska imperiet år 69 sönderslets av inbördeskrig, och det dröjde tills Vespasianus blivit allmänt erkänd kejsare innan Civilis tvingades retirera och erkänna sig besegrad. På 1600-talet uppfattades bataverna som holländarnas anfäder. Deras uppror liknades vid de senares långa och till slut segerrika frihetskrig mot de spanska habsburgarna.

Den episod som Rembrandt målade av är hämtad från den romerske historieskrivaren Tacitus Historiae, IV:14–15. Här skildras hur Civilis kallade samman batavernas stormän och djärvaste krigare till en helig lund. När de blivit uppeldade av stämningen höll han ett flammande tal om deras ära och berömmelse. Civilis räknade upp de oförrätter som de led av under romerskt styre. ”Han åhördes med stor entusiasm och avkrävde dem samtliga ed med barbariska riter och nedärvda förbannelser” (Bertil Cavallins översättning). Det är denna edsavläggelse som skildras på tavlan.

För mer information, se Nationalmuseums egen presentation: http://www.nationalmuseum.se/Flash/BatavernasTrohetsed/index.html.