Hade Hitler kunnat vinna 1940?

Idag har det blivit dags för en av de många kontrafaktiska frågor som jag blir ombedd att besvara. Flertalet berör andra världskriget och är varianter på temat ”hade Tyskland kunnat segra?” eller ”hade Sverige kunnat dras in i kriget?” Eftersom jag har varit inne på sistnämnda fråga tidigare väljer jag idag ett spörsmål som faller inom förstnämnda kategori. Stämmer det att Hitler mycket väl hade kunnat vinna andra världskriget om en stark falang inom brittiska regeringen hade valt att sluta fred i maj 1940?

Frågan har behandlats många gånger, bland annat i en detaljerad och välskriven bok av John Lukacs, som även finns i svensk översättning (Churchills ödesstund: Fem dagar i London maj 1940, Prisma: 2001). Lukacs besvarar frågan jakande: Tyskland och nazismen hade kunnat triumfera om det inte varit för att Winston Churchill lyckats debattera ned lord Halifax och andra defaitistiska överklassbritter i krigskabinettet mellan fredagen den 24 och tisdagen den 28 maj 1940. Frankrike, Benelux, Norge och Danmark var redan krossade och den brittiska armén var förödmjukad. Churchill själv hade ännu en relativt svag position gentemot kollegerna. Om han inte visat viljestyrka och kuppartat drivit igenom sin benhårda motståndslinje skulle historien ha fått ett helt annat, betydligt mer nazistiskt, utseende.

John Lukacs har gått till primärkällorna – han vilar sig mot dagböcker och annat arkivmaterial. Analysen är bra, men jag ställer mig likväl högst tvivlande till slutomdömet. Han ignorerar helt relationen mellan Tyskland och Sovjetunionen och utvecklingen i Stilla havsregionen. Här finns inget grubbel kring Operation Barbarossa, Pearl Harbor eller Singapores fall. Lukacs övergripande resonemang är endast giltigt om vi leker med tanken att Hitler skulle ha slagit sig till ro efter en eventuell fred med Storbritannien 1940 och japanerna skulle ha suttit stilla i båten, och denna tanke är, menar jag, allt annat än sannolik.