Vem var Joar Blå?

I en berömd passage i Erikskrönikan, skildringen av 1250 års svenska kungaval, möter vi en i övrigt okänd herreman, Joar Blå. Medan Birger jarl är i Finland genomdriver Joar valet av dennes son Valdemar till kung. Väl hemkommen tar Birger stormannen i upptuktelse, men Joar vinner meningsutbytet med argumentet, att om Birger inte är nöjd med valet kan Joar finna en monark under sin egen kjortel (”thenna kiortil jak hawer här aa / ther wil iak en konung utfaa”). Men har detta verkligen hänt?  Och vem var Joar Blå?

Med tanke på att vi bara har en enda källa till händelsen – Erikskrönikan, skriven i början av 1320-talet (sextio-sjuttio år för sent för att vara en god källa) – och med tanke på vad vi vet om Birger jarls hänsynslöshet och maktfullkomlighet i övrigt måste vi sätta ett mycket stort frågetecken framför Joars påstådda agerande. Skildringen ger snarast intryck av att vara en efterhandskonstruktion för att förklara varför Birger inte blev kung själv. Den troligaste förklaringen – att han medvetet lät upphöja sonen Valdemar för att säkra tronföljden och hålla alla viktiga ämbeten inom familjen – är lite väl realpolitisk och föga ridderlig, varför den hade svårt att göra sig hörd i den tendentiösa Erikskrönikan. Dessutom har vi en konkurrerande skildring, som är mer samtida. Den norska Håkonsagan, nedtecknad på 1260-talet, skildrar kungavalet år 1250 som en kamp mellan Valdemar, den tidigare kungen Knut långes son Filip och stormannen Magnus brokas son Knut Magnusson, varvid Birger jarl genomdrev valet av den egne sonen. Historievetenskapligt sett är detta en trovärdigare källa och en troligare händelseutveckling.

Detta utesluter självfallet inte att Joar Blå har existerat, och att han på ett eller annat vis har spelat en roll som framträdande storman i mitten av 1200-talet. Historieskrivaren Ericus Olai anger på 1460-talet att Joar innehade Gröneborg, som skall ha varit beläget inte långt från Enköping. De lämningar efter ett fäste med torn och vallgrav som brukar identifieras som Gröneborg ligger på en holme i Mälaren, omkring en mil söder om staden. Det är inte omöjligt att borg och stad växte fram samtidigt i mitten av 1200-talet och att Joar var Enköpingsbygdens främste herreman. Men det kan lika gärna vara ett falskt spår, en lokal tradition som Ericus Olai snappat upp under sina färder i Fjädrundaland. Tidsavståndet mellan 1250-talet och 1460-talet är lite väl stort för att vi skall kunna bygga långtgående hypoteser på Ericus Olais uppgifter.

Om vi vänder oss till samtida källor kan Joar Blå hypotetiskt identifieras med en viss Joar Johansson, nämnd i ett brev från mitten av 1220-talet, och/eller med en herr Joar, som bevittnade ett av kung Valdemars tidiga brev. Längre än så kommer vi inte.