Kunganamnet Oscar

Idag väljer jag att ta upp ett återkommande spörsmål, som jag har konfronterat förr men som uppenbarligen intresserar flera i läsekretsen. Till synes från ingenstans dyker namnet Oscar upp i den svenska regentlängden i mitten av 1800-talet. Hur kan det komma sig? Det är inte ett gammalt svenskt kunganamn, och namnet har inga traditioner i det Frankrike som Karl XIV Johan härstammade från. Varför Oscar?

Frågan är intressant inte minst med tanke på att de svenska kungligheternas namngivning av barn nyligen har varit föremål för mediadebatt (rörande Estelle). Oscar var, när den blivande kungen med detta namn föddes 1799, ett namn som nyligen hade vandrat från dåtidens populära skönlitteratur över till litterärt medvetna familjer. Den skyldige hette James Macpherson (1736–1796), en skotsk poet som blivit berömd i hela Europa för att ha samlat ihop, översatt och gett ut gamla gaeliska dikter, ”Ossians sånger”. Det bör påpekas att Macpherson inte kunde bevisa att han faktiskt hade samlat ihop dikterna. Flertalet forskare menar att han i allt väsentligt hade skrivit dem själv, inspirerad av sångtraditioner i skotska högländerna. Oavsett vilket blev ”Ossians sånger” oerhört populära. Därmed började man även vurma för de exotiska personnamnen i verket, till exempel Oscar, Ossian, Fingal och Selma. Just Oscar kan härledas till det forniriska namnet Oscur.

Tanken svindlar om vi leker med möjligheten att nutidens kungligheter skulle ha låtit sig inspireras av vår tids skönlitterära sagor och inte av släkttraditioner. Då hade vi kanske haft prinsarna Frodo, Aragorn och Caspian och prinsessorna Leia och Galadriel vid de ännu existerande europeiska hoven.