Hur många kalvar gick åt?

Envar som besökt en museal boksamling med medeltida objekt har knappast kunnat undgå att beundra de illuminerade pergamenthandskrifter som har överlevt ända från tidig medeltid till nutiden. Därmed inställer sig hos vissa betraktare en fråga som alltför sällan blir besvarad på plats: hur många djur slaktades egentligen för att en bok av denna art skulle kunna tillverkas? Pergament görs ju av djurhudar, eller?

Ja, det stämmer. Till de medeltida böckerna nyttjades framför allt bearbetade kalvhudar. Det tillhör inte vanligheterna att klosterkommuniteter och katedraler upplyser oss om hur många kalvar som behövde slaktas i varje enskilt fall, men för en forskare är det inte alltför svårt att beräkna antalet på ett ungefär.

Som exempel kan vi betrakta Codex Amiatinus. Detta praktverk, en bibelhandskrift i italiensk stil som tillverkades i nordengelska Monkwearmouth och Jarrow omkring 700, tillkom på initiativ av abbot Ceolfrith (d. 716), som tog med sig verket på sin Romresa som present till påven. För att tillverka Codex Amiatinus och två andra praktverk, som tillkom vid samma tid, måste enligt forskarberäkningar omkring 1 550 kalvar ha slaktats för att man skulle få tillräckligt med hudar till böckernas pergament. Beroende på den här typen av verks rent fysiska storlek torde alltså antalet slaktade kalvar ha legat på mellan 400 och 700 per bok.

Vi bör betänka att vissa bokproducerande miljöer var demografiskt betydande. Monkwearmouth och Jarrow hade på Ceolfriths tid omkring 680 munkar och lekbröder, vartill kom ett stort antal kringboende hantverkare, besökande bönder, släktingar och handelsmän, med flera. Kalvköttet lär ha behövts som mat.