Franska kunganummer

Hur kommer det sig att det finns luckor i den franska regentlängden? Den förste Johan som dyker upp kallas Johan II. Mellan Napoleon I och Napoleon III finns ingen Napoleon II. Ludvig XVI följs av Ludvig XVIII. Varför?

Svaret är att det rör sig om medvetna val från de franska furstehusens sida att även räkna med monarker som bara regerade i teorin. Johan I var således kung blott i ett par dagar år 1316 – han var nyfödd när han tillträdde tronen men överlevde inte upphöjelsen länge. Med Napoleon II avses Napoleon I:s son, som var titulärkejsare för anhängarna av huset Bonaparte. När Louis Napoleon blev kejsare 1852 valde han att kalla sig Napoleon III för att hedra familjetraditionen.

Den mest fascinerande av dessa historier tillhör Ludvig XVII. Han var son till Ludvig XVI och Marie Antoinette men undslapp föräldrarnas öde att giljotineras under franska revolutionen. Istället placerades han i fängelse, där han vanvårdades och till slut försvann. Officiella källor anger att titulärkungen avled, och flertalet forskare anser att detta är så nära sanningen man kan komma, detta sedan DNA-analyser har gjort det möjligt att studera hans påstådda kvarlevor. Det cirkulerar dock mängder av alternativa historier om ”kungens” öden, varför det finns mer än en gravvård tillägnad personen ifråga.

För den som vill fördjupa sig i Ludvig XVII:s öden kan jag rekommendera en fängslande bok, Deborah Cadburys Den försvunne prinsen. Franska revolutionen och sökandet efter Ludvig XVII (Historiska Media, 2004).