Överfallet på Rävelsta

I historisk litteratur talas det ibland om ”överfallet på Rävelsta”, ett kuppartat rättsövergrepp som skall ha ägt rum någon gång på medeltiden på en gård i sydvästra Uppland. Vad var det egentligen som hände?

Bakgrunden till händelsen var den intensiva maktkampen i Sverige, som i praktiken var utan erkänd härskare sedan kung Erik (”av Pommern”) fördrivits från landet, låt vara att denne ännu inte var formellt avsatt. De två främsta svenska stormännen, den unge marsken Karl Knutsson (Bonde) och den betydligt äldre drotsen Kristiern Nilsson (Vasa), var långt ifrån ense om hur riket skulle styras. År 1438 hade Karl Knutsson skaffat sig ett övertag genom att under kuppartade former tillskansa sig den nya titeln riksföreståndare, och efter nyåret 1439 gick han till aktion för att helt undanröja hotet från Kristiern Nilsson. Till saken hör att drotsen nyligen hade lierat sig med den opportunistiske stormannen Nils Stensson, som hade en stark militär ställning i Östergötland och som var förbunden med kung Erik. Karl Knutsson beslöt sig för att slå till snabbt och skoningslöst, innan hans många fiender blev alltför nära vänner och började planera gemensamma aktioner.

Karl Knutssons verktyg var en krigsveteran vid namn Klas von Langen. Enligt 1400-talets främste svenske historieskrivare, Ericus Olai, överlämnade Karl Knutsson ett brev till Klas, vilket denne i sin tur skulle överräcka till herr Kristiern, som vistades på sin gård Rävelsta, inte långt från Enköping. I det kortfattade brevet skall riksföreståndaren ha meddelat drotsen att han för tillfället uppehöll sig i, eller inte långt ifrån, Skänninge. Om något hände kunde han bli funnen där. Brevet var avsett att invagga herr Kristiern i en falsk känsla av säkerhet. Klas von Langens egentliga uppdrag bestod i att fängsla den gamle drotsen.

Det beryktade överfallet på Rävelsta, som ägde rum omkring den 13 januari 1439, har skildrats både i den av Karl Knutsson själv beställda Karlskrönikan och i Ericus Olais Chronica regni Gothorum. Långsamt, utan att väcka misstankar, grupperade sig Klas von Langens svenner utanför drotsens gård. Efter att mörkret fallit och herr Kristiern gått till sängs bröt de sig in. Motståndet var svagt, eftersom drotsens män var druckna. Det utbröt handgemäng, och några av herr Kristierns trogna fick sätta livet till. Klas von Langens underhuggare grep tag i den nakne drotsen och släpade ut honom ur gården. Herr Kristiern placerades i en släde och fördes raskt till Västerås slott.

Samtidigt slog Karl Knutsson till mot sina fiender i Småland och Västergötland. En trupp tågade söderut för att inleda en belägring av Kalmar slott. Karl Knutsson själv red tvärs över landet till Älvsborg, där hövitsmannen kapitulerade utan strid, varpå Karl Knutsson vände åter mot öster. I trakten av Axevall nåddes han av beskedet att drotsen var fängslad, och ett möte mellan de båda herremännen arrangerades på Örebro slott. Den gamle herr Kristiern skall enligt Karlskrönikans skildring ha varit en bruten man. Karl Knutsson fick allt han önskade av drotsen, inklusive det hett åtrådda Nyköpings hus.

Överfallet på Rävelsta var en av de mest framgångsrika svenska politiska kupperna under medeltiden. Händelsen illustrerar tydligt hur maktspelet gick till i avsaknad av en legitim, av alla erkänd auktoritet. Faktum är att Karl Knutsson var mer framgångsrik i januari 1439 än han hade vågat hoppas. Att döma av källorna, inklusive ett öppenhjärtigt brev som Karl skrev till magistraten i Reval den 31 juli 1439, hade han förväntat sig betydligt mer motstånd från drotsens sida. Karl Knutsson var inställd på att utöva allt det våld situationen kunde tänkas kräva, men förvånansvärt lite blod hade behövt spillas.