Dingusdagen

Hur kommer det sig att Annandag Påsk i vissa östeuropeiska länders folkkultur förknippas med att ungdomar häller vatten på andra sovande ungdomar? Är det länkat till den kristna påskhistorien?

Traditionen att ungdomar väcker varandra genom att hälla vatten på huvudet (och genom att piska eller slå på benen med dekorerade pil- eller björkris) är känd från flera östeuropeiska länder. Varianter på temat har funnits i Polen, Ungern, Slovakien och Tjeckien. Den är mycket riktigt förknippad med Annandag Påsk, men seden är notoriskt svår att spåra till ett allmänt accepterat ursprung.

När traditionen omnämns i västerländsk litteratur brukar man tala om Dingusdagen, närmast från polskan. En hypotes gör gällande att traditionen går tillbaka till 900-talet, då den polske hertigen Mieszko I anammade kristendomen. Dingus skall ha varit en förkristen gudomlighet som representerade vatten. I och med kristnandet började gudens religiösa aspekt att förknippas med dopet, vilket skulle förklara vattenhinken. Andra har gjort gällande att förkristen religion inte har någonting med seden att göra. Det rör sig snarare om en gammal tradition som går ut på att föräldrar väcker sina barn på ett ovanligt bryskt sätt för att påminna dem om Kristi lidande. Om detta är korrekt skulle det alltså finnas en koppling till den kristna påsken.

Men allt detta är gissningar. Seden kan inte spåras till något föregivet ursprung i äldre medeltid. Enligt uppgifter som jag ej har kunnat verifiera går liknande traditioner att belägga för 1400- och 1500-talens räkning, men inte längre tillbaka i tiden. (Om någon av bloggens läsare känner till äldre källbelägg är ni välkomna att redogöra för detta i kommentarsfältet.)

Så småningom kom sedvänjan att bli en integrerad del av ungdomskulturen, med fokus på uppvaktning och romantik. Pojkar försökte ta sig in i flickors sovkammare för att väcka dem med vattnet, något som var förenat med viss risk och därför krävde noggranna förberedelser. I förlängningen blev hela dagen riskabel för flickorna: de var hela tiden tvungna att akta sig för pojkar med vattenhinkar och dekorerade risknippen. På senare tid har riset tenderat att försvinna och vattentraditionen ta över helt, vartill kommer att flickorna har tagit sig samma rättigheter som pojkarna. Resultatet är att ungdomar av båda könen – eller vem som helst som råkar gå förbi ett ungdomligt bakhåll – måste se upp för vattenbaserade attacker. Eftersom många polacker på 1800-talet emigrerade till USA finns traditionen även i vissa amerikanska städer.