Hur blev Maria Magdalena prostituerad?

Dagens påskhistoriska blogg handlar om en av påskdagens huvudpersoner – Maria Magdalena, som enligt Nya testamentet var den av lärjungarna som allra först mötte den uppståndne Jesus utanför graven. I modern populärkultur, till exempel i Jesusfilmer, tv-serier och musikalen Jesus Christ Superstar, framställs hon nästan alltid som en ung och botfärdig synderska, en (ibland före detta) prostituerad. Men i Bibeln syns ingenting härav. Här framställs hon bara som en kvinnlig lärjunge till Jesus, och i påskhistorien spelar hon en from nyckelroll. Hur förvandlades denna kvinna till nutidens version?

Utvecklingen från from lärjunge till prostituerad och botgörerska ägde rum under tidig medeltid och kan först beläggas under andra hälften av 500-talet. Maria Magdalena gled ihop med två andra nytestamentliga kvinnor, med vilka hon ursprungligen inte hade haft någonting gemensamt mer än förekomsten i Bibeln.

Den ena kvinnan dyker upp i Lukasevangeliet (7:37–50): ”Nu fanns det en kvinna i staden [Nain] som var en synderska. När hon fick veta att han [dvs. Jesus] låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam.” Synderskan nämns inte vid namn. Liknande historier berättas av de andra evangelisterna, men utan att kvinnan ens kallas synderska. I Johannesevangeliet förläggs händelsen till Betania och förknippas med Maria, syster till Marta och Lasaros.

Dessa tre kvinnor – Maria Magdalena, den anonyma synderskan och Maria från Betania – började under 500-talet associeras med varandra. En orsak var förmodligen själva handlingen, smörjelsen. Maria Magdalena beredde sig att smörja Jesus efter begravningen. Den anonyma synderskan och Maria från Betania smorde honom före hans död. En annan orsak kan ha varit att evangelisten Lukas noterade att Maria Magdalena varit besatt av demoner. Detta kan, mycket fritt tolkat, uppfattas som att hon varit en synderska.

Den förste kyrkofader som bevisligen började identifiera kvinnorna med varandra var påven Gregorius I, vars sammankoppling ägde rum i en bevarad predikan i kyrkan San Clemente i Rom år 591. Den latinska texten lyder: Hanc vero quam Lucas peccatricem mulierem, Joannes Mariam nominat, illam esse Mariam credimus de qua Marcus septem daemonia ejecta fuisse testatur. På svenska: ”Vi tror att hon som Lukas kallar en synderska men som Johannes benämner Maria är samma kvinna från vilken, enligt Markus, sju demoner blev utdrivna.”

Detta blev början på utvecklingen av ett i praktiken nytt helgon. Maria Magdalena fick åtskilliga nya aspekter, vilket förändrade hennes roll fullständigt. Av Maria från Betania erhöll hon ett kontemplativt, inåtvänt drag, medan den anonyma synderskan gav henne ett mörkt förflutet. En rik legendflora med alltfler synder uppkom under medeltiden. Steg för steg blev Maria Magdalena ett kristet praktexempel på ångerfull synderska. Den västliga (romersk-katolska) kyrkan anammade sammanblandningen såsom sanning, med den 22 juli som festdag för det trefaldigt kombinerade kvinnliga helgonet ända till 1969, då man officiellt insåg misstaget. Den östliga (ortodoxa) kyrkan gick inte i samma fälla och lät hela tiden de tre kvinnorna ha separata identiteter. Enligt den ortodoxa kalendern firas Maria Magdalena den 22 juli, Maria från Betania den 18 mars eller den 4 juni och den anonyma synderskan den 31 mars.

Det faktum att den katolska och den ortodoxa världen hade olika uppfattning rörande helgonets/helgonens identitet ledde ibland till debatt, särskilt när representanter för kyrkorna konfronterade varandra under korstågen. Gerard av Nasaret, katolsk biskop av Laodikea i mitten av 1100-talet, lät i samband med detta skriva en text som försvarade sammanfogningen av de tre kvinnorna till en, De una Magdalena contra Graecos (”Om en enda Magdalena, mot grekerna”).