Judas inom islam

Det torde inte råda något tvivel om att Judas Iskariot är en av påskens stora skurkar i kristen tradition. Det faktum att han inom medeltida judendom tolkades som en hjälte har jag redan behandlat i en tidigare blogg. Men hur har Judas uppfattats inom islam?

Av avgörande betydelse för den muslimska synen på Judas är att Jesus, enligt islam, inte korsfästes. I Koranens fjärde sura, verserna 155–158, anges att judarna visserligen hävdar att de har korsfäst Jesus, men i själva verket avrättades inte profeten. Gud skulle aldrig ha tillåtit något sådant. Men om en korsfästelse likväl har ägt rum måste rimligen någon annan ha blivit dödad istället för Jesus. I detta sammanhang kunde, har många muslimer menat, Judas Iskariot fylla en funktion.

Han var inte den ende kandidaten. Även Simon från Kyrene, den man som enligt Matteusevangeliet hjälpte Jesus att bära korset till Golgata, har i vissa islamiska texter fått spela den korsfästes roll. Vid andra tillfällen har den korsfäste burit namnen Josua, Sergius, Sarkus, Italianus och Titanus. Men det i särklass populäraste namnet har varit Judas.

Enligt en mot Judas välvillig islamisk tolkning skall denne frivilligt ha antagit Jesu skepnad för att dö på korset i dennes ställe. Enligt andra tolkningar var det tvärtom: Judas var en förrädare som förväxlades med Jesus och avrättades, ett öde som han sannerligen hade gjort sig förtjänt av. En tredje tolkning, försiktigt framförd av Abd al-Jabbar al-Hamadani (d. 1024 eller 1025), gör gällande att Judas av misstag pekade ut fel person i förräderiets ögonblick, varför den riktige Jesus kom undan. När Judas upptäckte detta blev han rasande, kastade de trettio mynten i judarnas ansikten, varpå han gick hem och begick självmord.

Den under senare århundraden vanligaste muslimska Judasbilden är den som återfinns i Barnabasevangeliet, en senmedeltida skrift som jag bloggade om förra året. Här är Judas en opålitlig skurk som har influerats av Satan. Han lämnar rapporter till översteprästerna långt före själva förräderiet mot Jesus, och hans belöning för illdådet är inte trettio silvermynt utan trettio guldmynt. Lyckligtvis ingriper Gud i det kritiska ögonblicket och räddar Jesus ur faran genom att förflytta honom till himlen, varifrån han senare återförs till jorden av änglar. Gud förändrar dessutom Judas anletsdrag, med resultat att soldaterna tror att Judas är Jesus. De griper honom och korsfäster honom, trots att Judas protesterar och in i det sista söker hävda sin sanna identitet.