Vad hände med Blekinges städer efter 1658?

I en tidigare blogg har jag diskuterat vad som hände med Bohusläns städer efter det svenska maktövertagandet 1658. Men vad skedde i andra nysvenska provinser? Vad hände exempelvis i Blekinge?

Nageln i den svenska statsmaktens ögon i det nyerövrade Blekinge var landskapets sedan länge dominerande ort, Ronneby. Till saken hör att även många blekingska bönder irriterade sig över borgerskapet i Ronneby, som därför blev en given måltavla för nyordningens organisatörer. När riksrådet Christer Bonde några månader efter fredens undertecknande beskrev Ronneby kunde han konstatera att det fanns omkring 300 borgare i staden, vilka profiterade på en låg stadstull, var frikostiga med mat och dryck men förmodligen fuskade med falska vikter och mått. Skånska kommissionen, under Clas Rålamb och Johan Gyllenstierna, fann ännu år 1669 att Ronnebys tullstuga låg alltför avsides och att tulltjänstemännen hade misshandlats. De rika borgarna dominerade över svenska statens representanter.

I den svenska offensiven mot Ronneby ingick flera planer. En av de som realiserades var initiativet att grunda en ny stad på platsen för byn Bodekull. Så skedde 1664. Efter några år fick denna ort namnet Karlshamn, och förhoppningen var att den skulle konkurrera effektivt med Ronneby samtidigt som den skulle kunna fungera som flottbas. Medan man ännu nyttjade dansk lag i övriga Blekinge kom Karlshamn redan från början att få svensk lag.

På det merkantila området lyckades Karlshamnsborgarna vinna vissa marknadsandelar gentemot Ronneby, men hoppet att den nya staden skulle kunna utvecklas till örlogsbas fallerade fullständigt på grund av att hamnen var svår att försvara. Därför fattade Karl XI år 1679 beslut om att grunda ännu en ny stad, Karlskrona. Nu gick offensiven mot Ronneby in i ett nytt, mycket hotfullt skede. Staden miste sina stadsrättigheter, och 1682 beordrades borgarna att lämna sina hus och flytta till Karlskrona. Till råga på allt drabbades Ronneby av en brand år 1680. Tvångsförflyttningen till den nya flottbasen drabbade även invånarna i Kristianopel. Sölvesborg, som låg för långt bort för att dess borgare skulle riskera att få liknande problem, miste rätten att handla med utlandet.

Vid sekelskiftet 1700 hade följaktligen det blekingska stadslandskapet förändrats radikalt. Landskapet hade tre städer, varav två var nygrundade. Endast Sölvesborg fanns kvar från den danska tiden. Det tog lång tid, ända till 1882, för Ronneby att återvinna sin rang som stad, och funktionen som landskapets ledande ort hade för alltid (åtminstone till dags dato) gått förlorad till grannen i öster.