Vitaliebrödernas härjningar och borgbyggande

I en historisk quiz i SvD härom veckan ställde jag en fråga om en borg i Ångermanland, Styresholm, som enligt det av mig fastlagda svaret skulle ha varit anlagd av en grupp sjörövare, ”vitaliebröderna”. Vad var detta för figurer?

Vitaliebröderna, eller vitalianerna, var ett gissel för all handelssjöfart i Nordeuropa på 1390-talet. Bakgrunden till deras aktivitet var kriget mellan Albrekt av Mecklenburg och drottning Margareta. Sedan Albrekt tillfångatagits i slaget vid Åsle 1389 leddes den mecklenburgska kampen av hertig Johan I av Mecklenburg-Stargard. Mecklenburgarnas svenska huvudbas var det svårintagliga Stockholm, men eftersom den svenska landsbygden föll i Margaretas händer måste stadens garnison och dess borgare få förstärkning och proviant från havet. Mecklenburgarna löste problemet genom att anlita sjörövare. Deras benämning, vitalianer, kom av latinets victualia (”livsmedel”), vilket syftade på att deras främsta uppgift var att hjälpa folket i Stockholm, men dessutom skulle de angripa Margaretas positioner överallt i Sverige, Danmark och Norge. Inom kort började de överfalla all möjlig handelssjöfart.

Mellan 1390 och 1395 gjorde vitalianerna hela Östersjön och tidvis även Nordsjön osäkert. De brände Malmö, plundrade Bergen och erövrade Visby. Från Stockholm slog mecklenburgarna även till mot Västerås och Söderköping. Vitalianernas framgångar var så stora att Margareta tvingades till förhandlingsbordet, något som resulterade i fredsavtalet på Lindholmens slott i Skåne år 1395. Enligt avtalet skulle Albrekt bli fri mot att hans folk erlade 60 000 mark, motsvarande drygt tolv ton silver, inom loppet av tre år. Sju hansestäder gick i borgen för detta mot att mecklenburgarna överlämnade Stockholm till dem som pant.

Vitalianerna ignorerade fredsavtalet. De var nu i praktiken sina egna herrar och fortsatte att härja längs Östersjöns kuster. Framför allt sökte de sig till Bottenhavet, där de erövrade Korsholm i Österbotten och byggde egna borgar i Norrland, främst Faxeholm vid dagens Söderhamn och Styresholm på en ö i Ångermanälven.

Till slut gick det för långt. Tyska orden, den tyska korsfararorden som dominerade Baltikum, bestämde sig för att utplåna sjöröveriet och återställa freden på havet. I mars 1398 invaderade ordenstrupperna Gotland och drev bort vitalianerna från Visby. Sjörövarnas ledare på Gotland, Sven Sture, flyttade då till Bottenhavet, där han och övriga vitalianer under en tid fortsatte att härska över kustlandet i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. I oktober månad samma år slöt de fred med Margareta och lovade att ge upp sina slott till henne. Eftersom drottningen visste att uppskatta skickliga krigsmän inlemmade hon de mäktigaste piraterna i sin egen administration. Sven Sture fick ett stort län i Småland med centrum i trakten av dagens Sävsjö. Hans kompanjon Arent Styke blev fogde i Nyköping.

Alla vitalianer slöt inte fred med drottningen, men de vågade inte bli kvar i Östersjön. Istället förlade de sin blodiga verksamhet till Nordsjön. Klockan klämtade snart även här. Deras mest beryktade ledare, Klaus Störtebeker, avrättades i Hamburg 1400 eller 1401.