Eratosthenes och jordens omkrets

Jag har på sistone åter fått frågor och påstötningar på temat ”trodde folk att jorden var platt förr?” Förvisso har jag bloggat om det tidigare, och med tanke på den mängd lättillgänglig information som idag vederlägger idén borde det egentligen inte vara nödvändigt att ta upp ämnet till förnyad behandling, men av alla gamla historieskrönor lär denna vara den mest svårutrotliga. Så varför inte?

Bortsett från en och annan originell tänkare som avvek från mängden – sådana finns även idag – ansåg de av oss kända bildade invånarna i Europa och Främre Orienten i förfluten tid, både under antiken och medeltiden, att jorden var klotformad. Det mest berömda exemplet är Eratosthenes av Cyrene, som levde i det ptolemaiska riket på 200-talet f.Kr. och som beräknade jordens omkrets med hjälp av skuggmätningar.

Eratosthenes utgick från Alexandria, där han levde och verkade, och den sydegyptiska staden Syene (dagens Assuan). Vid middagstid om sommaren, då solen står i zenit över Syene/Assuan, kastar den ingen skugga från lodräta käppar på orten. I Alexandria, däremot, kastar den vid samma tid korta skuggor från käppar och obelisker, något som Eratosthenes nogsamt noterade. Skillnaden kunde lätt förklaras med att jorden, såsom de hellenistiska lärde redan visste, var klotformad. Men Eratosthenes gick längre än så och började mäta skuggorna. Han räknade först ut vinkeln mellan solstrålen och käppen och sedan avståndet mellan Alexandria och Syene. Med hjälp av mätningarna kom han fram till att avståndet mellan städerna måste vara 1/50 av jordens omkrets, som borde uppgå till en sträcka av 39 690 kilometer. Idag vet vi att det korrekta kilometerantalet är 40 000.