Vlacherna

Den här bloggen bygger i stor utsträckning på frågor som på ett eller annat sätt skickas till mig. Jag gör vad jag kan för att besvara dem, i regel genom att välja frågor om vitt skilda ämnen i syfte att skapa variation. (Flertalet frågor blir aldrig besvarade eftersom jag inte hinner – bloggandet är ju inte ett heltidsarbete utan något jag gör på tidiga morgnar innan jag kör till jobbet.) Eftersom jag inte brukar väja för politiskt känsliga ämnen händer det, såsom alla läsare av bloggens kommentatorsfält kan intyga, att vissa läsare stundom ilsknar till. Några av dessa kommentatorer hör även av sig till mig personligen med, minst sagt, otrevliga utgjutelser. Men det får jag väl tåla, så länge utfallen inte övergår i konkreta hot.

Ett ständigt dilemma är det faktum att vissa insisterar på att jag skall blogga om sådant som jag redan har bloggat om under de senaste två-tre åren. Ibland, när frågorna och uppmaningarna blir lite väl många och det åtminstone har gått mer än ett och ett halvt år, brukar jag hörsamma sådana förfrågningar. Om det har gått mindre än ett år brukar jag det inte.

Förr stormade det som mest när jag kom in på ämnet svenska sagokungar och/eller Sveriges kopplingar till folkvandringstidens goter. Sedan stormade det kring islamisk och arabisk historia. Men på sistone har många hört av sig om Balkan. Folk har undrat varför jag undviker att blogga om slaget vid Kosovo polje. Svaret är enkelt: jag skrev om det så sent som förra året. Leta i SvD:s bloggarkiv, så hittar ni texten. Andra har kritiserat mig för att osynliggöra vlacherna, en gammal folkgrupp som i historisk tid funnits över hela Balkan. Faktum är att jag aldrig har sökt osynliggöra dem, eller något annat folk, men jag har inte bloggat om dem eftersom ingen (förrän nu) har frågat om dem. Och eftersom intresset uppenbarligen finns tar jag tillfället i akt att skriva några rader om folket ifråga nu.

Bakom termen döljer sig romanskspråkiga grupper som mestadels antog den ortodoxa formen av kristendom som gällde i Konstantinopel. Termen ”vlacher”, med stavningsvariationer som ”valaker”, började användas under tidig medeltid, mellan 700-talet och 1000-talet, men det bör påpekas att folken inte använde termen om sig själva. I princip alla utomstående gjorde det, även vi nordbor (termen återfinns i våra runinskrifter), men själva hänvisade de hellre till sig som romare. Flertalet kända grupper om vilka termen har brukats försörjde sig som herdar med fårhjordar och prioriterade bergs- och kullandskap framför slätter med åkrar, även om undantag fanns.

Skriftliga uppgifter förlägger vlacherna till många moderna staters territorium (på en nutida språkkarta kan man återfinna dem här och var från Istrien i nordväst till Ungern i norr, Ukraina i nordöst och Grekland i söder), men de brukar framför allt förknippas med Rumäniens och Moldaviens historia. Just detta är egentligen värt en blogg i sig, eftersom kopplingen mellan vlacherna och Rumänien har resulterat i ett av de mest oförsonliga historiegrälen i Europa. Vissa historiker (i synnerhet ungerska) har hävdat att vlacherna började kolonisera nuvarande Rumänien, i synnerhet Transsylvanien, först under högmedeltiden, medan flertalet forskare (i synnerhet rumänska) anser att en romanskspråkig befolkning förblev bosatt i landet efter det att romarna dragit tillbaka sina trupper från provinsen Dacia på 270-talet. Det senare implicerar att vlacherna/rumänerna utgör rester av den romaniserade befolkningen under antiken. Huvudorsaken till osäkerheten är att stora delar av nuvarande Rumänien och Moldavien ända till 1200-talet dominerades av östliga nomadfolk, varför vår kunskap om övriga invånares etnicitet och språk är liten. Under första hälften av 1300-talet konsoliderades dock två ortodoxa och romanskspråkiga furstendömen, Moldova i norr och Romanska/Rumänska landet (i ickerumänsk historieskrivning vanligen kallat Valakiet, efter valaker) i söder.

Men vlachernas politiska inflytande under senmedeltiden begränsades inte till nuvarande Rumänien och Moldavien. De hade en betydande maktställning i det bulgariska rike som skapades i slutet av 1100-talet och blomstrade under 1200-talets första hälft. Lika viktiga blev de i mellersta Grekland på 1200-talet. En bergsregion i Thessalien gick under beteckningen Storvlachien (grek. Megale Vlachia). Omkring 1267 splittrades riket Epiros i två delar, varav en del omfattade detta område. Detta thessaliska välde, som i sin tur sönderföll 1318, styrdes av en grekisk härskare som allierade sig med vlachiska familjer genom äktenskap, varför vlacherna tillhörde det riksbärande skiktet.