Katarina Sunesdotter och hennes grav

Eftersom det är min hustru Katarinas födelsedag idag, och eftersom jag redan har bloggat om födelsedagsfirande för exakt ett år sedan, väljer jag dagen till ära att skriva om en av alla de Katarinor som har haft betydelse för svensk historia: Katarina Sunesdotter.

För flertalet läsare av bloggen är detta förmodligen ett okänt namn. Desto fler har antagligen hört talas om hennes make, kung Erik Eriksson, mer känd som ”Erik läspe och halte”. De gifte sig 1243 eller 1244. Katarina var dotter till stormannen Sune Folkesson och kung Sverker Karlssons dotter Helena, vilket gjorde henne till en lämplig kunglig gemål. Men hennes tid som drottning blev inte lång. Erik avled den 2 februari 1250, och Katarina överlevde honom bara med ett par år. Hon levde ännu den 17 januari 1251 men var död i februari 1253. Under sin tid som änka levde hon i Gudhems kloster i Västergötland.

Det som gör Katarina remarkabel är dels hennes testamentariska donationer, dels det faktum att hon begåvades med en gravvård som är unik för medeltida svenskt vidkommande. Gravkistan är tillverkad i finkornig sandsten utan inskrift och har ett lock som skulpterats till att föreställa en kvinna, vars huvud vilar på en kudde. Kvinnan har mantel, krona och huvuddok samt fotsid dräkt, som vid midjan hålls samman av ett skärp. I händerna håller hon en bönbok med spänne.

Skulpturen förvarades länge i Gudhem men flyttades senare till Historiska museet i Stockholm, eftersom folket på orten sålde den för en billig penning på 1800-talet. En kopia av konstverket finns dock i klosterruinerna, och i museet i Gudhem kan man beskåda något så remarkabelt som en målad kopia av hur forskare föreställer sig att sarkofagen såg ut när den var ny (se vidare här: http://www.gudhem.se/gallery1_99.html).

Att klostret lät förfärdiga den magnifika kistan berodde på att Katarina den 11 juni 1250 testamenterade en stor del av sin egendom i pengar, mark och lösöre till den andliga institutionen, vilket gjorde det möjligt för nunnorna att bekosta en omfattande tillbyggnad och utsmyckning av klostret. Bland de egendomar som Katarina donerade kan nämnas Nyköping, som nunnorna 1253 bytte bort till Birger jarl. Staden Söderköping ägdes också av Katarina, men den donerade hon till sin syster Benedicta.