Aldrig strida på en söndag?

En frågeställare undrar om huruvida söndagarna i äldre tid var fredade från krigshandlingar. Fanns det moraliska eller religiösa regler som innebar att man, om möjligt, avstod från att inleda anfall på söndagar för att inte göra sig skyldig till sabbatsbrott? Frågeställaren gör själv en poäng av att Erik XIV:s svenskar valde att attackera och plundra Ronneby först på måndagen den 4 september 1564, trots att de mycket väl hade kunnat göra det på söndagen den 3 september.

Svaret är att det fanns en sådan regel. Den kan spåras till tidigt 1000-tal, då kyrkliga myndigheter i nuvarande södra Frankrike och nordöstra Spanien försökte reducera de våldsamma herremännens framfart genom att införa en så kallad Treuga Dei, som innebar att det var förbjudet för kristna att strida på söndagar och andra kyrkliga helgdagar. Besluten sanktionerades av herremännen i Roussillon och Katalonien år 1027. Senare utsträcktes Treuga Dei till att även gälla hela fastetiden och varje fredag.

Men teori var en sak, praktik en annan. Det är inte svårt att finna fromma kristna fältherrar som avskydde tanken på att kriga på söndagar (ett känt exempel är Thomas ”Stonewall” Jackson under amerikanska inbördeskriget), men när det verkligen gällde lade man prästernas idéer åt sidan och krigade i alla fall. Det gällde även i Sverige. Ett exempel från 1500-talet är drabbningen mellan svenska bönder och Kristian II:s soldater i Uppsala den 6 april 1520 (”långfredagsslaget”).