Inspektion av kiss?

Hur länge har man blivit ålagd att lämna urinprov hos läkaren? Är det ett modernt påfund, eller har vi dragits med det länge?

Svar: länge, men nutidens läkare gör helt andra typer av analyser än forna dagars doktorer. När man lämnade urinprov under medeltiden var syftet att läkaren skulle ägna sig åt så kallad uroskopi, det vill säga betrakta och ange omdöme om kissets utseende. Detta var länge en av de läkekunnigas allra viktigaste uppgifter, och den tillmättes mycket stor roll i förebyggande hälso- och sjukvård. Urin uppfattades som ett filtrat av kroppvätskor och antogs kunna ge ledtrådar till individens allmänna hälsotillstånd.

Om urinets upphovsman, efter vederbörlig besiktning av kisset, bedömdes som sjuklig ålades vederbörande i regel att kurera sig genom diet och vistelse på orter med bra luft. Om patienten ansågs så sjuk – det vill säga om urinet såg alltför märkligt ut – att ett operativt ingrepp var av nöden föreskrevs vanligtvis åderlåtning (flebotomi). Skälet var den vitt spridda tron att sjukdomar orsakades av störningar i jämvikten mellan de fyra kroppsvätskorna blod, slem, gul galla och svart galla. Genom att tappa kroppen på vätska hoppades man kunna återställa jämvikten, så att patienten åter blev ”vid sunda vätskor”.