Hur länge har man trott på den Heliga Graal?

I en blogg förra påsken berörde jag vissa aspekter av den medeltida graallegenden, närmare bestämt de som är knutna till Josef av Arimataia. Men hur gammal är tron på själva graalen? I populärkulturen vimlar det av hänvisningar till föremålet, exempelvis hos Monty Python och Indiana Jones. Det hävdas i regel att graalen är det kärl eller den kalk som Jesus använde vid den sista måltiden och att den skall ha innehållit hans blod. Fanns denna idé redan i fornkyrkans tid?

Nej, det fanns den inte. Hela graalhistorien är ett resultat av högmedeltida västeuropeisk fiktion. Första gången vi möter föremålet är omkring 1180, hos den franske diktaren Chrétien de Troyes, i dennes ofullbordade verk Conte del Graal. Chrétiens hjälte, Perceval le Gallois (Perceval från Wales), besöker i berättelsen den invalidiserade ”Fiskarkungens” sal och ser därvid graalen, som beskrivs som en underskön skål eller ett djupt fat, utsmyckad med guld och juveler, vilken bärs av en ung flicka. En annan flicka bär en tailleoir (också en sorts fat) och en ung man går längst fram med en lans, från vilken det droppar blod.

Enligt en tolkning önskade Chrétien måla upp en rituell procession, i vilken lansen symboliserar den lans som stacks in i Jesus under korsfästelsen och graalen symboliserar en kalk. En annan tolkning, som är vanligt förekommande i forskningslitteraturen, går snarare ut på att Chrétiens graal minner om en förkristen ymninghetssymbol från berättarkulturen i Wales och på Irland. I så fall skulle graalen kunna vara en variant av den märkliga bägare eller skål som i sagorna brukar förläggas till den andra dimensionen, dit hjälten måste åka för att hämta hem den eller för att ta del av dess gåvor.

Men hur uppkom idén att denna sagoskål eller –kärl skulle härstamma från Jesu tid och att den skulle innehålla Jesu blod? Hos Chrétien de Troyes förefaller det vara Kristi kropp, i form av oblat, som vilar i graalen. Först några decennier senare kom Kristi blod att länkas till graallegenden. En hypotes är att det rör sig om en språklig missuppfattning. Ett av de ymnighetsföremål som kan ha tjänat som inspiration till graallegenderna var det så kallade Brâns horn, ett dryckeshorn av en typ som var vanligt förekommande i norra Europa under äldre medeltid. På dåtida franska var substantivet för horn identiskt med substantivet för kropp: cors. Franska poeter, som var föga bekanta med nordeuropeiska dryckeshorn men väl bekanta med föreställningen om Kristi kropp, Corpus Christi, i dess egenskap av mirakelbringande föda, kan ha blandat ihop begreppen. Till en början skrev de kanske cors = horn, men det dröjde inte länge förrän de och andra antog att vad som avsågs var cors = (Kristi) kropp. Därifrån var det inte långt att anta att den förunderliga kraft som emanerade från graalen ytterst härstammade från Jesus.