Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Jag fick härom veckan en fråga om Frisland, som ju idag är en provins i Nederländerna (med stavningen Friesland). När man läser om landet i historiska källor framgår det som om det förr var mycket större. Hur hänger det ihop?

Svaret är att Frisland idag är en administrativ beteckning för ett bestämt territorium, medan det ursprungligen var en vag benämning på det område som beboddes av de människor som antingen kallade sig själva friser eller definierades som sådana av omvärlden. Begreppet ”friser” kan spåras ända till antiken, men utsträckningen av det område som förknippades med folket har varierat kraftigt över tid, dels på grund av att frisiska hövdingar expanderade längs kusten, både mot sydväst och nordöst (där de ännu finns i Ostfriesland, Nordfriesland och på de frisiska öarna), dels på grund av att friserbegreppet under tidig medeltid blev mycket känt i omvärlden, varför grannfolkens härskare och krönikörer gärna använde termen om ett mycket stort landområde.

Romarna använde termen ”friser” om ett folk som bebodde det låglänta området mellan Rhens och Ems mynningar. Under några decennier kring Kristi födelse lydde de under Rom. Arkeologer har hittat lämningar efter dem i form av små byar på kullar, anlagda för att undvika översvämningar. Kullbosättningarna kallas idag terpen eller warften. Frisernas stora expansionstid inföll på 700-talet, då deras bosättningar utsträckte sig till den tyska floden Weser, till de nordfrisiska öarna och till dagens belgiska kustland (Flandern). Tidvis betecknades hela nuvarande Nederländerna som ”Frisland”. Med utgångspunkt i köpstaden Dorestad tog frisiska köpmän över en stor del av Nordeuropas sjöburna handel, något som i sin tur lockade fram attacker från nordiska vikingar. Friserna var aldrig politiskt enade utan lydde under olika hövdingar; den mest ryktbare hette Radbod (d. 719). Deras lag nedtecknades omkring 802, då hela området hade infogats i det karolingiska imperiet och folket kristnats.

Under högmedeltiden låg friserna ofta i väpnad konflikt med grevarna av Holland, och efter ca 1100 räknades inte längre området väster om dagens Friesland som frisiskt. Varken de lokala biskoparna eller de tyska grevarna lyckades dock erövra det frisiska kärnområdet, som istället kom att kontrolleras av fria byar och bondegemenskaper. Storböndernas inflytande stärktes av en kombination av boskapsuppfödning och handel, och de tyska hanseaterna uppfattade friserna som (vid sidan av gutarna) sina farligaste konkurrenter.

Under senmedeltiden försköts makten i det östfrisiska området till mäktiga hövdingafamiljer, och 1464 kom huvuddelen av området i familjen Cirksenas händer. De styrde Ostfriesland ända till 1744, då landet blev preussiskt. Friserna i väster (det vill säga i dagens Friesland) kom på 1520-talet att domineras av huset Habsburg, men eftersom de deltog i den nederländska revolten mot spanjorerna under andra hälften av 1500-talet upptogs de som medlemmar av det statsförbund som idag utgörs av Nederländerna.

Fler bloggar