Blasieholmens många namn

Idag släpper jag fram en lokalhistorisk fråga från Stockholm. Varifrån kommer egentligen det märkliga namnet Blasieholmen? Hur länge har platsen kallats så?

Den del av Stockholm som i våra dagar går under beteckningen Blasieholmen har i historisk tid haft många namn, vilket kan vara högst förvirrande för en i ämnet ovan historiker som gräver sig ned genom seklerna och försöker lokalisera sig geografiskt. Dessutom har det rört sig om mer än en holme, vilka i senare tid har förenats tack vare både landhöjning och mänskliga ingrepp.

Klart är att en av de holmar som senare växte ihop till Blasieholmen under medeltiden kallades Käpplingen, eller Käplingen (varav benämningen ”Käpplingemorden” på en beryktad massaker under åren kring 1390). I mitten av 1500-talet bytte emellertid holmen namn. Skälet var att den örlogsstation som tidigare legat vid slottet Tre Kronor (det vill säga vid Gamla stan) i slutet av Gustav Vasas regeringstid flyttades tvärs över vattnet till Käpplingen, som då började kallas Skeppsholmen. Namnet är belagt 1565. Under det sekel som följde kom holmen främst att förknippas med sjöfart och varvsverksamhet – det var här regalskeppet Vasa byggdes – men när verksamheten på 1640-talet flyttades till en annan holme följde namnet Skeppsholmen med dit, det vill säga till nuvarande Skeppsholmen. För att hålla de båda holmarna isär började man kalla nuvarande Blasieholmen ”Gamla Skeppsholmen”.

Vid denna tid hade man också tagit termen Blasieholmen i bruk, som alternativ benämning på Skeppsholmen/Gamla Skeppsholmen. Namnet stammar säkert från en person vid namn Blasius, men vem? Det finns två alternativ, och vi lär aldrig kunna reda ut vem av dem som förknippades mest med holmen: stadsskrivaren Blasius Olsson Rask, som var verksam i mitten av 1500-talet, eller affärsmannen Blasius Dundej, som ägde många fastigheter i Stockholm i slutet av samma sekel.

Senast på 1670-talet konkurrerade termen Blasieholmen ut Gamla Skeppsholmen, men historien är mer komplicerad än så. Alla ovanstående termer hade nämligen bara syftat på en del av det nuvarande området. Den del av området där Nationalmuseum ligger idag utgjorde en egen vattenomfluten holme som länge kallades Myntholmen. Efter det att man låtit bygga en kyrka för amiralitetets räkning (som brann ned 1822) bytte den på 1630-talet namn till Kyrkholmen. Först när Nationalmuseum byggdes i mitten av 1800-talet fylldes kanalen mellan de båda holmarna ut och Kyrkholmen blev en del av Blasieholmen.