Peter den grymme och Karl den onde

För några dagar sedan fick jag en fråga om ”en spanjor (jag tror han kommer från Navarra) som kallas Karl den grymme. Vem var han, och vad gjorde han för att förtjäna sitt tillnamn?”

Det rör sig troligen om en sammanblandning av två personer som levde vid samma tid: Peter den grymme av Kastilien (som vi idag skulle benämna spanjor) och Karl den onde av Navarra (som vi idag snarare skulle referera till som fransman).

Peter (sp. Pedro) var kastiliansk kung från 1350 och 1369, en epok som avslutades av en brutal kamp mellan kungen och halvbrodern Henrik, som grep makten vid Peters död (han lär ha dödat honom med egna händer). Tillnamnet el Cruel, ”den grymme”, fick Peter postumt av sina motståndare, inte minst i Pero López de Ayalas krönika. Det är alltså ett typiskt propagandavedermäle, använt för att svartmåla en besegrad fiende. Förvisso lade inte Peter fingrarna emellan, men hans brutalitet var tidstypisk snarare än unik. Varken Peter eller hans motståndare drog sig för despotisk våldsutövning. Som exempel kan nämnas judarnas situation: när halvbrodern Henrik förföljde kastilianska judar började Peter förfölja kastilianska judeförföljare. Det bör tilläggas att Peters anhängare i sinom tid lanserade en mot-historia, i vilken Peter inte alls framställdes som grym utan som exceptionellt rättvis, varav tillnamnet el Justiciero.

Karl (fr. Charles) II av Navarra föddes i franska Évreux och hade omfattande egendomar i Normandie, som länge var hans politiska huvudbas. Han var greve av Évreux från 1343 och kung av Navarra från 1349, men under det första dussinet år av sin tid som pyreneisk monark var han sällan utanför Frankrikes gränser. I europeisk historia är Karl främst ihågkommen för sina opportunistiska intriger under hundraårskriget, som gav hon tillnamnet le Mauvais, ungefär ”den onde”. För att främja de egna ambitionerna – han hoppades bli fransk kung – bytte han ideligen sida och gjorde sig känd som en, även mätt med dåtida mått, ovanligt opålitlig och samvetslös politiker. Han var inte främmande för spektakulära mord, mordförsök, kupper och förrädiska handlingar, både norr och söder om Pyrenéerna. Tidvis hade Karl framgång, men i det långa loppet led han nederlag på alla fronter och begränsades på 1360- och 1370-talen till att operera från Navarra. Hans sista besittningar i Normandie gick förlorade 1378, då en kastiliansk offensiv även försvagade hans position i själva kungariket.

Till historien om Karl ”den onde” hör även berättelsen om hans förfärliga död i Pamplona den 1 januari 1387, som blev känd över hela Europa. För att mildra smärtan i de värkande lemmarna lät han sig svepas in i linnedukar, som var indränkta i alkohol. En tjänarinna råkade sätta eld på linnet, varvid kungen brändes till döds.