De tre vise männen

Trettondagen brukar i vissa länder även kallas ”tre konungars dag” och förknippas med de tre vise männens hyllning av Jesusbarnet. I Spanien sammanfaller detta med att julklappsutdelningen äger rum. De tre vise männen skall ju ha gett gåvor till Jesusbarnet. Men vilka var de tre vise männen?

Om de överhuvudtaget har existerat – vilket är högst osäkert, eftersom de endast nämns i ett evangelium, Matteusevangeliet, sannolikt skrivet mer än 70 år efter händelsen – var de stjärntydare, det vill säga astrologer, och stammade från Österlandet. Om vi skall våga peka ut sannolika hemländer blir svaret Babylonien, det vill säga i dagens Irak, eftersom astrologi hade djupa rötter där, eller Iran, eftersom stjärntydarna kallas mager (grek. magoi), ett ord som förknippas med detta land och med den zoroastriska religionen. Väl att märka står det inte i Bibeln att de var tre. Att man långt senare har tolkat dem som tre beror på att de enligt Matteusevangeliet lämnade över de tre gåvorna guld, rökelse och myrra, men i de äldsta kristna traditionerna, bland annat bevarade i målningar, varierar antalet.

Med utgångspunkt i de få raderna i Matteusevangeliet utvecklades under medeltiden en allt brokigare historia. I Västeuropa förvandlades de tre astrologerna till kungar och fick namn: Caspar, Melchior och Balthasar. (I andra delar av kristenheten förekommer helt andra namn: hos syrierna fick de heta Larvandad, Gushnasaph och Hormisdas, hos etiopierna Hor, Karsudan och Basanater, etc.) De fick så småningom representera var sin världsdel: en blev europé, en asiat och en afrikan, vilket är skälet till att en av de tre vise männen i regel avbildas med svart hudfärg. Inte sällan har de även skildrats som representanter för olika åldrar: en ung man, en vuxen man och en gammal man.

Enligt medeltida västeuropeisk tradition förvaras de tre vise männens reliker i Kölns domkyrka (Kölnerdomen), men andra traditioner hävdar andra begravningsplatser. Under medeltiden fanns det således en stark persisk tradition (omvittnad av Marco Polo) som gjorde gällande att de vilade i Saveh i dagens Iran.

För svenskt vidkommande bör det noteras att vårt lilla riksvapen – de tre kronorna – kanske syftar på de tre vise männen. Att Magnus Eriksson uppskattade symbolen och använde den offentligt berodde antagligen på att han var kung av tre riken (Sverige, Norge och Skåne), men då hade symbolen sedan länge cirkulerat i Europa som symbol för ”heliga tre konungar”, vilket kan ha gjort det lätt för den svenska kungamakten att ta till sig idén.