Varför dog inte namnet Italien?

Under antiken fanns det gott om regionbenämningar som senare upphörde att gälla: Gallien blev Frankrike, Aremorica blev Bretagne, Lusitania blev Portugal, och så vidare. Gamla provinsnamn som Noricum, Pannonien och Illyrien har försvunnit från den politiska kartan. Men Italien har överlevt som politiskt och geografiskt begrepp. Varför?

Jag har faktiskt berört detta som hastigast i en tidigare blogg, under en av årets första månader. Men jag ger gärna ett utförligare svar. Att termen Italien överlevde som geografisk term är inte förvånansvärt. Detsamma gällde mängder av romerska termer, som fortsatte att brukas i den lärda världen, och som därför fanns till hands när man i senare tid ville laborera med nygamla ord för gamla områden. Andra exempel är Spanien (av Hispania) och Britannien (av Britannia). Desto mer anmärkningsvärt är att Italien även överlevde som politisk benämning på ett kungarike under medeltiden, visserligen inlemmat i Tysk-romerska riket, men formellt ett eget territorium.

Det hade varit mer logiskt om kungariket ifråga hade kallats Langobardien, eller någon variant av detta ord. Se bara på utvecklingen i omvärlden. Frankerna erövrade Gallien, varför detta land heter Frankrike. Anglerna har gett namn åt England. Bajuvarerna har gett namn åt Bayern. Etcetera. Eftersom langobarderna, som invaderade Italien år 568, erövrade nästan hela landet på 600- och 700-talen borde terminologin ha förändrats i enlighet med situationen i grannländerna.

Så skedde också, till en början. Termen ”langobard”, som ursprungligen hade syftat på medlemmar av den krigarkonfederation som genomförde erövringen under andra hälften av 500-talet, övergick på 600-talet till att syfta på medlemmar av det besuttna folkskiktet i de delar av Italien som erkände den langobardiske kungens eller de langobardiska hertigarnas välde, oavsett etniskt ursprung. Benämningen användes i konfrontation med representanter för grannriken, varför Italien, helt följdriktigt, bytte namn till Langobardien (lat. Langobardia).

Men sedan hände något. På 800-talet beslöt de karolingiska härskarna, uppenbarligen influerade av den lärda rörelse som spred sig i kloster och hov (”den karolingiska renässansen”), att återuppliva termen Italien. Från att under några sekler ha varit en geografisk term blev Italien även en politisk term. Ordet Langobardia överlevde, men endast som benämning på olika delar av Italien. En stor del av Syditalien bar detta namn i flera århundraden, även sedan bysantinarna erövrat området (Thema Langobardia). Framför allt kom dock benämningen att syfta på det norditalienska slättlandet, vars kärnområde ännu kallas Lombardiet, en språklig vidareutveckling av Langobardia.