Vad hände med Bohusläns städer efter 1658?

Under det gångna året har jag föreläst en hel del i Bohuslän och fått åtskilliga frågor om vad som egentligen hände med landskapets städer efter det svenska maktövertagandet 1658. Blev någon stad nedlagd? Blev någon grundad? Blev städerna diskriminerade till förmån för andra svenska städer?

Svaret på frågan ligger i dels dåtida försvarspolitiska överväganden, dels dåtida ekonomisk ideologi, så kallad merkantilism. Den svenska statsmakten ville försäkra sig om att Bohuslän förblev svenskt – att landskapet kunde försvaras och att inhemska resningar försvårades. Merkantilistiska överväganden gjorde att staten prioriterade vissa städer framför andra (så kallade stapelstäder fick ensamrätt på utrikeshandel gentemot uppstäder, vilka miste dylik rätt), att man grundade nya orter för att främja handel och beskattning och att landsbygdens näringsliv kraftigt underordnades städernas.

Sammanlagt fick dessa överväganden mycket stor betydelse för Bohuslän. Vid månadsskiftet maj–juni 1658, det vill säga några månader efter freden i Roskilde, utfärdades hårda resolutioner som innebar att all bondeseglation och all handel från små hamnar (”kliphamner”) förbjöds. Handeln med utlandet skulle koncentreras till stapelstäder. Detta var ett dråpslag mot många bohuslänska bondefamiljer, som i århundraden använt vikarna och hamnarna vid kusten till att segla till Danmark med ved, timmer och produkter från boskapsskötseln. Denna seglation, samt skeppsbyggeriet, hade varit en icke obetydlig inkomstkälla. Dessutom lade svenskarna ned Kungälv. Samtliga stadsbor beordrades att flytta till Göteborg eller Marstrand. Endast de hantverkare som behövdes för Bohus fästnings behov fick bo kvar. Uddevalla lades visserligen inte ned, men staden miste sin stapelrätt. Marstrand fick behålla stapelrätten, men måste delvis koordinera sin kommers med Göteborg. En borgare från Marstrand fick sitta med i Göteborgs råd, och göteborgare fick sitta med i Marstrands.

Det är lätt att se vilka som haft framgång i förhandlingarna – göteborgarna. Idag skulle vi använda termer som ”framgångsrik lobbying” för att förklara besluten. Bohusläns städer och landsbygd tvingades retirera inför den allt starkare staden vid Göta älvs mynning. Att lägga ned Kungälv var (i teorin) desto enklare som Bohus fästning inte längre var en gränsfästning. Att Marstrand fick överleva berodde inte på göteborgsk välvilja – tvärtom, göteborgarna hade gärna sett att även den staden lagts ned – utan på försvarspolitik. Svenska staten menade att man behövde en fästning och en bas för flottan norr om Göteborg, och Marstrand var idealiskt för ändamålet.

Efter kriget 1658–1660, då landskapet varit krigsskådeplats, tillsattes 1662 en kommission för att utreda hur man skulle gå vidare. Något av det viktigaste man kom fram till var att en ny stad måste grundas i norra Bohuslän, inte minst för att svenska borgare skulle kunna flytta dit och utgöra en nordlig bastion för rikssvenska intressen gentemot både norrmännen och bohuslänningarna. Resultatet var Strömstad, som grundades 1667. Dessutom valde man att mildra stöten mot de äldre städerna i landskapet. Uddevalla återfick rätt att handla med alla städer i Sverige 1664 och Kungälvs dödsdom upphövdes. 1667 fick borgarna i Kungälv och Uddevalla även rätt till viss utrikeshandel med varor som trä och fisk. Men bondeseglationen förblev förbjuden. Med andra ord: Göteborg tvingades på reträtt. Men reträtten var bara tillfällig.

I nästa krig, 1675–1679, marscherade arméerna återigen fram och tillbaka genom landskapet, plundringen var avsevärd (Strömstad och Kungälv lades i aska), och när konflikten var över var det dags för nya reformer. En betydligt mer genomgripande försvenskning än tidigare vidtog, med kyrkan och prästerskapet i centrum för ansträngningarna. Svensk lag infördes. I detta läge hade återigen Göteborg stora framgångar på de bohuslänska städernas bekostnad. Bondeseglationen, som faktiskt blivit tillåten i december 1679, förbjöds redan 1680. Uddevalla miste sin stapelrätt 1681, vilket ledde till en lång fejd mellan köpmännen i Uddevalla och Göteborg, en konflikt som pågick långt in på 1700-talet.