Hästar och hästar

Eftersom jag idag och i morgon framträder som historisk konferencier på en stor hästshow i Flyinge tar jag mig friheten att besvara en fråga med hästanknytning. Hur stora skillnader var det egentligen mellan de medeltida riddarnas hästar och vanliga ridhästar? Finns exempelvis prisskillnader belagda i våra egna svenska källor?

På sätt och vis. Tydliga skillnader finns i källmaterialet, men det är svårt att utifrån de lakoniska notiserna i räkenskapshandlingar fastslå exakt vilken typ av häst det rör sig om. Några av våra mest explicita angivelser återfinns i Raven van Barnekows räkenskapsbok för Nyköpings fögderi på 1360-talet, där vi möter en uppräkning av värdet på ett hundratal hästar som gått förlorade i tjänsten. Ett bra exempel är slaget vid Gata år 1365, där många hästar stupade. En av dem, som tillhörde Raven van Barnekows bågskytt, värderades till 13 ½ mark. Herr Ravens egen häst, som även den dödades i striderna, hade ett värde av 110 mark. Vid ett senare tillfälle miste herr Ravens son en häst värderad till 28 mark. Två av fogdens tyska vänner, Kettilhot och Negendank, förlorade vid olika tillfällen var sin häst värderade till vardera 100 och 150 mark.

Raven, Kettilhot och Negendank har med all säkerhet haft så kallade caballi, ridhästar som tränats till att bli elitriddjur från det att de var föl. De var avsedda att användas i strid och kostade därefter. Hästar som kostade i storleksordningen 10–30 mark var antingen betydligt äldre eller betydligt sämre tränade, och de skulle i dåtida latinsk terminologi snarare ha kallats equi (”hästar”) än caballi.

Skillnaden mellan en equus och en caballus var, både ur statushänseende och ekonomiskt hänseende, jämförbara med skillnaden mellan en äldre begagnad bil och en fabriksny sportbil i dagens samhälle. Innehavet av vältränade caballi, samt förmågan att kontrollera dem i stridens hetta, utgjorde en av grunderna för frälsets maktställning. Det var denna typ av krigföring som förknippades med riddare, hövisk kultur och torneringar.