Kina och Bysans

I kommentarerna till gårdagens blogg utbröt en diskussion om huruvida det funnits kontakter mellan Kina och Bysantinska riket (det vill säga Östrom). Eftersom jag roade mig med att undersöka detta för sisådär tjugo år sedan (se till exempel artikeln ”Det gåtfulla Da Qin i Fjärran Västern”, Medusa 12:3) tar jag mig gärna friheten att reda ut begreppen.

Under äldre tid hade kineserna hänvisat till den Fjärran Västern som med all säkerhet motsvarar romerska riket med termen Da Qin. Detta förändrades på 600-talet, då imperiet i väster istället började kallas Fulin. Troligen är ordet ytterst härlett från Rom, via sogdiskans Hrom och From eller turkiskans Purim.

I de kinesiska redogörelserna för detta besynnerliga land framgår bland annat att det levde märkliga djur i området. I norra delen av Fulin fanns, trodde man, ett får som växte ur jorden; dess navel satt fast i marken. Om navelsträngen bröts av dog djuret, något som invånarna frambringade genom att rida omkring och skrämma upp fåret med trummor. Kungen av Fulin åtföljdes ständigt, menade kineserna, av en fågel med gröna fjädrar, som varnade honom för förgiftad mat genom gälla skrik. Och så vidare – idel vandringslegender. Några korrekta iakttagelser av och redogörelser för livet i Konstantinopel och dess imperium finns inte att tillgå från kinesiskt håll.

Enligt de kinesiska källorna anlände ibland ambassader med tributer från kungen av Fulin till kejsaren av Tangdynastin. Detta skall ha ägt rum 643, 667, 701 och 719. Ingen av dessa ambassader är dock nämnda i romerska eller grekiska källor, varför det är fullt möjligt – många forskare håller det för högst sannolikt – att det inte alls var ambassader utan vanliga köpmannabeskickningar, vars medlemmar gav sken av att vara officiella romerska representanter för att skaffa sig favörer. Vi vet, tack vare senare redogörelser, att detta var en vanligt förekommande taktik.