Att krönas eller inte krönas

Efter gårdagens blogg om kungahuset har jag fått en relaterad fråga om kröningar. Sådana har vi ju inte längre i Sverige. Förvisso används riksregalierna ibland (dock sällan) i offentliga sammanhang, men varken kungar eller drottningar kröns. När började vi med kröningar, och varför slutade vi?

Kröningsritualer kan spåras till Främre Orienten under bronsåldern. De kröningar som kom i bruk i europeisk medeltid kan länkas till bruket i Gamla testamentet, där det skildras hur israelitiska kungar invigs i ämbetet genom smörjning. Under medeltiden blev detta en integrerad del av upphöjelsen av kungen till regerande monark av Guds nåde. Ceremonin var invecklad, med smörjelse, investitur med regalier (krona, spira, svärd, äpple etc.), intronisation och mässa. Ärkebiskopen smorde kungens huvud, bröstkorg, skuldror, rygg, armbågar och händer med helig olja. I och med det fick kungen gudomligt mandat att regera.

Den förste skandinaviske kung som bevisligen kröntes (dvs. det kan ha funnits tidigare kröningar, men de kan inte beläggas) var Magnus Erlingsson av Norge. Händelsen ägde rum 1163 eller 1164. Den första kända svenska kungakröningen ägde rum 1210, sedan Erik Knutsson besegrat Sverker Karlsson vid Gestilren. Personligen håller jag det för högst troligt att Sverker kröntes år 1200 – men till detta har vi bara indicier, inte källor. Den första kända drottningkröningen i Sverige ägde rum 1281, då Magnus Ladulås gemål Helvig kröntes i Söderköping.

Den siste kungen som kröntes i Sverige var Oscar II år 1873. Gustaf V valde att avstå efter trontillträdet 1907. Ingen vet egentligen varför, men det troligaste är att han uppfattade kröningen som ett omodernt fenomen. Även den tyske kejsaren och preussiske kungen Vilhelm II hade avstått från kröning, och det svenska kungahuset stod den tyska kejsarfamiljen nära.