Ligger Anund i Anundshögen?

Sveriges största gravhög, nio meter hög och 60 meter i diameter, finns i Långby i Badelunda socken (Västmanland) och är känd som Anundshögen. Varför? Kan det ligga någon sanning i tanken att en av Ynglingaättens monarker, Bröt-Anund, är begravd i högen?

I flertalet fall kan högars och andra fornminnens benämningar inte spåras längre tillbaka än till 1600-talet eller 1700-talet, men i fallet med Anundshögen är namnet belagt långt tidigare. Redan på 1300-talet var högnamnet väletablerat (”Anunda Högh”) och platsen nyttjades för tingsförhandlingar. Arkeologer har kunnat slå fast att högen står på en gammal boplats, daterad till tiden mellan 200-talet och 500-talet, vilket innebär att den måste ha rests vid ett senare tillfälle, det vill säga under yngre järnålder (vendeltid och vikingatid). Under denna epok täcktes även området kring högen av gravar. Platsen hade alltså övergått till att bli en begravningsplats, med Anundshögen som det i särklass mest imponerande monumentet. Dessutom finns fem skeppssättningar, varav två är över 50 meter långa, och åtskilliga stensättningar. Om man blickar längre bort finner man en labyrint, båtgravar och ytterligare stensättningar (allt är inte bevarat).

Framför allt finns det en runsten på platsen, belägen invid högen. Den restes på 1000-talet, och inskriften lyder: ”Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna”. Med ”alla dessa stenar” åsyftas troligen en lång rad stenar som är resta längs en gammal väg mot ett vadställe. Enligt en hypotes skall högen ha fått sitt namn av det faktum att en viss Anund nämns på runstenen. Det vill säga: folk har börjat spekulera om vem Anund var – han framhävs ju som någon folk kände till, en referensperson, i stenens inskrift. Folkvid har gjort sig omaket att inkludera honom trots att det egentligen inte borde ha behövts. Stenen restes ju över Heden. Dylika spekulationer kan ha lett till det folkliga antagandet, sannolikt någon gång på 1100-talet eller 1200-talet, att Anund varit en viktig person som fått högen uppkastad över sig.

Detta är en vanlig tolkning, men den lämnar oss lika okunniga som tidigare rörande vem som ligger i högen. Att det har varit en person med makt ger sig självt. Men den gravlagdes namn lär fortsätta att gäcka oss. Inget hindrar självfallet att personen hette Anund (vi känner till en 800-talskung samt två 1000-talskungar och en kungason från samma sekel med det namnet), men personen kan lika gärna ha burit ett annat namn. Hypotesen att sagokungen Bröt-Anund vilar i Anundshögen kan vi under alla omständigheter lämna därhän; den lanserades av Johan Peringskiöld (1654–1720), som levde ungefär ett millennium för sent för att vara en i sammanhanget god källa.