Robespierre och revolutionens kulter

Från fornnordiska drabbningar och galna Vasadåd hoppar vi fram till 1790-talet och vänder blicken söderut. Stämmer det att kristendomen avskaffades under franska revolutionen och ersattes av en annan kult? Var det Robespierres idé?

Svaret är att revolutionsledningen försökte ersätta kristendomen med två nya kulter, en på hösten 1793 och en på sommaren 1794. Orsaken var den allmänna radikalisering som svepte fram 1792 och som lät de mest antiklerikala elementen i konventet i Paris få luft under vingarna. På juldagen detta år miste söndagar och kristna helgdagar sin status som officiella vilodagar.

Hébertisterna (efter ledaren Jacques-René Hébert) gick till storoffensiv mot kristendomen påföljande höst. Den 7 november blev ärkebiskopen i Paris, Jean-Baptiste-Joseph Gobel, så rädd att han nedlade sitt ämbete. Alla övriga prästerliga ledamöter av konventet följde hans exempel, utom Henri Grégoire. Därefter sökte hébertisterna göra Frankrike helt ateistiskt. Pierre-Gaspard Chaumette befallde den 23 november att alla kyrkor i Paris skulle stängas. Kristendomen skulle ersättas av ”förnuftskulten”, som formellt invigdes i Nôtre-Dame den 10 november. Som symbolisk representant för Förnuftet agerade hébertisten Antoine-François Momoros unga hustru. Ett tåg genom Paris genomfördes, varefter Nôtre-Dame gjordes till ett tempel åt Förnuftet.

Händelsen fick stora följdverkningar på landsbygden. Kyrkor plundrades och många präster lämnade sitt yrke. Men en viktig person var emot nyordningen, helt emot: ”den omutlige” Maximilien Robespierre, som vid denna tid höll på att intrigera sig till en allt starkare maktställning. Robespierre var inte ateist utan deist, bland annat inspirerad av Rousseaus uppfattning. Ateismen var honom djupt förhatlig; han uppfattade den rentav som aristokratisk (och värre än så kunde den knappast bli, i den robespierreska tankevärlden). När Robespierre besegrat sina fiender klämtade följaktligen hébertisternas och förnuftskultens klocka. I mitten av mars 1794 fängslades hébertisterna, anklagades för förräderi, och avrättades. Chaumette blev giljotinerad den 13 april. I ett tal inför konventet den 7 maj angrep Robespierre förnuftskulten och pläderade för att folket istället skulle erkänna ett ”Högsta Väsende” (närmast en omskrivning för Gud) samt acceptera tron på själens odödlighet.

Robespierre fick sin vilja igenom, och den nya kulten invigdes officiellt den 8 juni (pingstsöndagen) med symboliskt brännande av ”ateismens monster” och festtåg till Marsfältet.

Men vanligt folk var lika främmande för detta som de varit för förnuftskulten. Vissa tolkade kulten av det Högsta Väsendet som en återgång till katolicism och firade med att bränna rökelse. Andra menade att den nya religionen bara var en fortsättning på förnuftskulten i annan skepnad. När Robespierre kort tid senare störtades och avrättades (28 juli) klämtade därför klockan även för denna religion. Den 18 september klargjorde de franska myndigheterna att staten från och med nu var religiöst neutral. Den katolska kyrkan kunde sakta men säkert, understödd av Henri Grégoire, återta sina förlorade positioner.