Äldre Västgötalagen och källutgåvor

Det tillhör ovanligheterna att jag använder bloggutrymme till att upplysa om nyutkommen litteratur, men idag gör jag ett undantag. De insatta känner säkert redan till det, men för alla er andra känner jag mig manad att sprida kunskapen att Äldre Västgötalagen, en av de viktigaste källtexterna till Sveriges historia överhuvudtaget, äntligen har getts ut i en modern utgåva baserad på handskriften Cod. Holm. B59.

Ansvariga är Föreningen för Västgötalitteratur, Skara stiftshistoriska sällskap och Per-Axel Wiktorsson, och det skall de ha all heder av. Inte bara själva lagtexten utan även övriga texter i handskriften, till exempel de berömda kunga- och lagmanslängderna, ingår i publikationen, som återges (i två volymer) i faksimil tillsammans med översättning till modern svenska, vetenskapliga artiklar och ett omfattande register.

Det är bara att tacka. Det är just den här typen av grundliga arbeten och källpublikationer som historieforskningen behöver. Tack vare utgivningen av Äldre Västgötalagen kan envar historieintresserad med ett minimum av ansträngning skaffa sig ett titthål rakt in i 1200-talet.

Det sorgliga är att den här typen av projekt är sällsynta. Flertalet viktiga medeltida källtexter om svensk historia är hopplöst svåra att komma över, om man inte bor i en universitetsstad och har tillgång till ett stort referensbibliotek. Förvisso är det ganska lätt att hitta Pippings källkritiska utgåva av Erikskrönikan och Gejrots utgåva av Vadstenadiariet, men varför skall det vara så omöjligt att köpa eller låna Förbindelsedikten, Karlskrönikan och Sturekrönikan? Hur gör den som vill läsa Ericus Olais krönika – Sveriges första historieverk på prosa – och inte kan latin? Hur gör man för att komma över Henrik av Livlands krönika om korstågen till Baltikum? Sistnämnda arbete fanns i ett enda exemplar på mitt institutionsbibliotek i Lund, men de ansvariga bedömde verket som så ointressant att de gallrade ut det härom året. Om ingen hade köpt det kraftigt realiserade exemplaret (jag har för mig att det kostade en tia) hade det makulerats. Listan på liknande ringaktning för historiska källor kan dessvärre göras mycket lång.

På den här punkten har alla vi som är genuint intresserade av svensk historia en mycket stor anledning att klaga. Utan tillgång till läsbara och någorlunda lättåtkomliga källutgåvor står vi oss slätt. Våra kunskaper är i grund och botten inte bättre än våra källor. Det är därför en from förhoppning från undertecknads sida att publiceringen av Äldre Västgötalagen skall inspirera till flera liknande publikationer.