Farbönderna

Till egenheterna i Gotlands äldre historia hör de så kallade farbönderna, vanliga storbönder som kombinerade jordbruk och boskapsskötsel med merkantil verksamhet. I landskapets berömda lag, Gutalagen, är deras handel i det närmaste osynlig, men om vi vänder blickarna mot ekonomiska källor och kulturhistoriska lämningar är farbönderna desto lättare att upptäcka.

På grund av Gotlands optimala handelsläge mitt i Östersjön spelade dessa bönder en huvudroll i 1000- och 1100-talens handelssjöfart mellan Baltikum och Ryssland i öster och Sverige, Danmark och Tyskland i väster. De hade en viktig bas i Novgorod och var välkända i England och Flandern. För de tyska hanseköpmännen från Lübeck och Hamburg var de gutniska farbönderna både förebilder och konkurrenter, och det dröjde länge, ända till slutet av 1200-talet, innan tyskarna (och gutarna i Visby) till slut besegrade dem. Ännu på 1300-talet hävdade sig farbönderna stundom väl i den internationella kommersen, i synnerhet när Hansan fick problem med affärsförhandlingar och krig. Först efter senmedeltidens katastrofer, som jag bloggade om igår, gick ridån slutligen ned för farbönderna.

Vad har då farbönderna lämnat efter sig? Först och främst alla de pampiga sockenkyrkorna, som står i en klass för sig i nuvarande Sverige. Inte bara omfånget utan även detaljerna – kapitälen, de skulpterade portalerna, vägg- och glasmålningarna, med mera – imponerar. Dessutom finns rester kvar av deras gamla gårdar. Allra närmast farböndernas verklighet kommer man antagligen i Kattlunds gård, idag en museigård, belägen några kilometer söder om Grötlingbo. Visserligen är gården ombyggd flera gånger, senast på 1800-talet, men i boningshuset finns ännu omfattande rester efter den lokale farbondens hem på medeltiden. Av allt att döma kan vi även identifiera några av ägarna. I slutet av 1200-talet tycks huset ha bebotts av Johannes Kattlund, i början av 1400-talet av Botulf Kattlund.