Tredje rikets ockultist

Idag vänder jag mig till en filmfråga, som är länkad till en film som inte har det minsta med verklig historia att göra, den på en serieförlaga gjorda biosuccén Hellboy (2004) med Ron Perlman. Bland filmens skurkar förekommer inte bara den ryske munken Rasputin utan även en nazi-ockultist vid namn Karl Ruprecht Kroenen, som förknippas med Thule-sällskapet. Rasputin har utan tvekan funnits, även om han i själva verket dog långt före filmens handling (i Hellboy visar han sig ha en enastående förmåga att återuppstå). Men hur är det med Kroenen? Och om han är påhittad, hade han i så fall en verklig förlaga?

Karl Ruprecht Kroenen är fiktiv. Men ja, han hade på sätt och vis en äkta förlaga. Förlagan hette Karl Maria Wiligut (1866–1946). Han var inte alls lika farlig i verkligheten som Kroenen är i filmen, men nästan lika bisarr. Wiligut var pensionerad officer i den gamla österrikiska armén och hade tjänstgjort i första världskriget. 1919 lämnade han militärlivet och blev ockultist på heltid. Han menade att han stammade från en gammal germansk släkt och i själva verket var bärare av en hemlig tysk kungatitel. Dessutom utvecklade han en hätsk paranoia riktad mot katoliker, judar och frimurare, som enligt Wiligut länge hade förföljt honom och hans ätt. Han påstod också att han kunde träda i kontakt med sina anfäder och få del av deras tusenåriga kunskaper, och han utvecklade ett eget runalfabet.

Wiliguts fru, som uppfattade honom som galen, såg till att han placerades på mentalsjukhus. 1924 blev han diagnosticerad som schizofren och storhetsvansinnig, och kort tid senare omyndigförklarades han. Wiligut satt därefter inspärrad på en institution i Salzburg till 1927. Fem år senare emigrerade han till Tyskland, där han 1933 upptäcktes av Heinrich Himmler.

I och med det var Wiliguts lycka gjord. Himmler beundrade honom och gynnade honom på allehanda vis. Under namnet Weisthor blev Wiligut medlem i SS och befordrades successivt (SS-Standartenführer 1934, SS-Brigadenführer 1936, etc.). Himmler sökte förmå honom att avslöja så många av anfädernas fördolda hemligheter som möjligt, och Wiligut gjorde vad han kunde, med hjälp av ansenliga mängder droger och alkohol. Wiligut skrev dikter och utredde diverse förhistoriska och religiösa frågor åt Himmler; bland annat rekommenderade han Reichsführern att slå på trumman för införandet av en förment urgammal germansk religion i Tyskland. Han utformade ritualer (av vilka vissa även genomfördes, till exempel en dopritual och en vigselritual), officierade som präst och medverkade i expeditioner för att upptäcka och revitalisera gamla germanska fornminnen. Wiligut lär även ha medverkat i utformandet av SS-organisationens dödskallering, men detta kan, mig veterligen, inte bevisas.

År 1939 kom det till Himmlers kännedom att Wiligut hade suttit på mentalsjukhus. Dessutom började SS-ledaren, förmodligen med rätta, frukta att Adolf Hitler inte skulle uppskatta hans och Wiliguts intressen. Alltså lät han pensionera Wiligut. Därefter var kontakterna mellan ockultisten och Himmler sporadiska, men de fortsatte att träffas. Wiligut avled i januari 1946.

För övrigt är Thule-sällskapet (ty. Thule-Gesellschaft), som nämns i Hellboy, inte påhittat. Det växte fram som en liten organisation i München 1917–1918 och stod nära det parti som 1919–1920 utvecklades till nazistpartiet. Sällskapet tycks dock snarare ha varit rasistiskt, med germansk raslära i centrum, än ockultistiskt, låt vara att Rudolf von Sebottendorf under en period gjorde allvarliga försök att påverka rörelsen i ockult anda. Sällskapet förde en tynande tillvaro under 1920-talet och tycks ha försvunnit i mitten av decenniet. De konspirationsteorier som gör gällande att sällskapet överlevde i hemlighet och att Adolf Hitler var medlem bör tas med mycket stora nypor salt. Allt vi vet tyder på att Hitler inte hade någon som helst förståelse för Himmlers fascination för ockulta läror, och han vände sig uttryckligen emot dem i sin politik.