Är Kiviksgraven verkligen en kungagrav?

Det är semestertider och jag bor i Skåne. Alltså får jag ofta den typen av frågor. Eftersom det faktiskt står ”Kungagraven” på vägskylten känner jag mig manad att besvara frågan – för det är med all säkerhet inte en kungagrav.

Kiviksgraven, som även kallas Bredarör, är det största runda gravröset i Sverige och ett av vårt lands främsta fornminnen från bronsåldern. Ursprungligen var det ännu mer imponerande, men efter att under århundraden ha tjänstgjort som stenbrott är höjden idag endast 3,5 meter hög. Det räcker dock mer än väl för att imponera på en besökare.

Gravröset är daterat till omkring 1300 f.Kr., långt innan vi har skriftliga belägg för kungar och kungariken i Norden. Det restes medan Nya riket i Egypten, med Tutankhamun och Ramses II, blomstrade i Egypten, och när assyrier och hettiter härskade i Främre Orienten. Inne i gravkammaren har man påträffat tio stenhällar till en tre meter lång stenkista, prydda med märkliga bilder av yxor, djur, skepp och människor. Uppenbarligen har man avbildat en procession, men i övrigt väntar bilderna fortfarande på att tolkas, och det är tveksamt om forskarna någonsin kommer att enas om betydelsen.

Analyser av benen i graven har visat att de tillhör minst åtta personer, av allt att döma från olika generationer. Sex av de gravlagda var tonåringar, mellan 13 och 17 år gamla, en troligen något yngre och en i 25-30-årsåldern. Graven har med andra ord varit använd under en längre tid och följaktligen utgjort någon sorts rituellt centrum för denna del av Österlen. Tonåringarnas identitet och samhällsställning är av lätt insedda skäl mycket svåra att klarlägga.

Idag möts besökaren i Kivik av en passage rakt in i röset till gravkammaren, vilket ger ett oförglömligt intryck på förstagångsbesökande barn (även på mig, på 1970-talet). Men här rör det sig om fejk. Passagen har ingenting med bronsåldern att göra utan anlades på 1930-talet.